http://rocknroll.videnskaben.com/api.php?action=feedcontributions&feedformat=atom&user=Dangerzone2010 2026-04-18T06:43:40Z Användarbidrag MediaWiki 1.25.2 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Kategori:Grind&diff=631 2016-06-09T19:39:11Z

<p>Dangerzone2010: Skapade sidan med &#039;Enligt Nissepedia snabb punk eller ett slags dörr.&#039;</p> <hr /> <div>Enligt Nissepedia snabb punk eller ett slags dörr.</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=MD_Soundstage&diff=630 2016-06-09T19:38:31Z

<p>Dangerzone2010: Skapade sidan med &#039;Spelställe i den amerikanska tätorten Baltimore. Mest känt för en olycklig händelse som utspelade sig i januari 2015 under ett gig med Napalm Death och inbegrep fekalier...&#039;</p> <hr /> <div>Spelställe i den amerikanska tätorten Baltimore. Mest känt för en olycklig händelse som utspelade sig i januari 2015 under ett gig med Napalm Death och inbegrep fekalier och romans. En hetrosexuell kvinna, tillika Napalm-fan ska innan bandet gick på ha befunnit sig indragen i ett elektriskt samtal med ett likaledes hetrosexuellt men manligt fan av Briminghamgruppen. Vissa vibbar ska ha uppstått, men när Barney och de andra drog igång gav kvinnan sig raka vägen in i piten, glad i hågen och upprymd av sitt favorit-grindband från West Midlands. Så upprymd, in fact, att hon sket på sig och var tvungen att crab-walka ut och hem. Detta skapade vissa komlikationer för det manliga fanet, som glatts åt den begynnande romansen, då de tu inte bytt telefonnummer. Han gjorde således ett inlägg på Craigslist (eng. f. Blocket) och efterlyste tjejen som skitit på sig på ND på MD Soundstage och berättade att han kände amors pilar glöda i bröstet och ville hon ringa honom så de kunde ses igen? <br /> <br /> [[Kategori: Grind]][[Kategori: Amerika]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Peel_Acres&diff=614 2016-02-01T12:07:30Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Peel Acres är en gård i byn Great Finborough i Suffolk, England. Det är här där den legendariske radiomannen John Peel (1939-2004) levde ut sin sista tid på jorden och även sände radio nån gång ibland, från det rum som speciellt inrättats för ändamålet. Men i slutet softade Peel (Eng. ’skal’) ner med radiosändandet och hasade istället runt i sin kåk och log för sig själv åt alla de undermåliga Peel sessions-skivor som kommit till på grund av hans förehavanden i olika BBC-studios genom åren. Dem lägger folk sina pengar på, tänkte han, och skakade leendes på huvudet medan han tittade på gårdens gässlingar som tågade förbi utanför fönstret, på väg till dammen för en simtur. Men snart bleknade leendet.&lt;br&gt;&lt;br&gt; Klockan är halv åtta på morgonen och frun har åkt till Stowmarket för att handla hundmat. Vad ska John hitta på idag? Det är jämt så tråkigt nu för tiden. Han ångrar lite att han bitvis dragit sig tillbaka från radiovärlden. Först kändes det skönt som fan att få vila och vara i fred med familj och vänner, men med tiden har det känts allt mer som att det är något som fattas. Ett tag försökte han fylla hålet med att odla i trädgården, men alla tomatplantor dog nästan direkt och päronträdet har knappt växt så det märks. Peel går ut på gården och kastar en tennisboll mot garageporten ett par gånger, men sen råkar han träffa stupröret så att bollen studsar iväg och hamnar mitt i den lilla dammen. Han hämtar en kratta och försöker komma åt bollen med den, men han når inte och märker att han skrämmer upp de små gåsbarnen med sina yviga gester. Peel suckar, håller ut krattan från kroppen och börjar snurra runt, runt, runt. Trädgården blir som ett virvlande töcken. Han sluter ögonen och släpper taget om krattan, så att den flyger in i ett buskage. Han klampar tillbaka in i huset genom köksingången, med avsikt att värma en panini i smörgåsgrillen. Medan han väntar bläddrar han förstrött i en broschyr med bilder på gummistövlar. Han lägger en servett på en assiett, och när han anser att paninin är klar lägger han den ovanpå, tar med en kopp rykande buljong och sätter sig vid bordet in the parlour. Här ligger en booklet från Napalm Deaths &lt;i&gt;Harmony Corruption&lt;/i&gt; (Earache). Hur har du kommit hit din lilla gynnare? skrattar han, nu på lite bättre humör. Du ska ju vara i sitt skivfodral. Nåväl… Han bläddrar lite i trycksaken, men tittar mest på bilderna. Försjunken i ett riktigt ruskigt collage tar han en stor tugga Panini. Hot! Hot! Ajajaj! Han frustar ut tuggan i servetten. Slänger den från sig och tittar bort. Det gör ont som fan i Peels mun nu. Det känns som att tungan är alldeles sträv, som vore den belagd med sandpapper. Kuk! tänker Peel och ser ner på mattan under bordet, där han får syn på fodralet till &lt;i&gt;Harmony Corruption&lt;/i&gt;. &lt;br&gt;&lt;br&gt; Knack, knack, låter det från dörren. Peel rusar upp, glad i hågen. Vem i allsin dagar kan det vara? Alltid excellent att få besök! Han formligen sliter upp dörren. Och vem är det som står där lutad mot dörrposten, tror ni, om inte Leslie West från Mountain! Kul! Peel skickar fram kardan och gör en ansats att säga, &lt;i&gt;Leslie, old chap. It is great to see you! Wanna sit down and chat about the good old days for a radio show?&lt;/i&gt; men tungan är helt uppfuckad och ut kommer bara Jesjie oj sapp. Gejt ju see you… &lt;br&gt;Another day at Peel Acres. <br /> <br /> [[Kategori: England]] [[Kategori: musikindustrin]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Canterbury&diff=613 2016-02-01T12:05:01Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Canterbury, i sydöstra England, är som ett moln. Molnet är vitt och fluffigt, precis som stadens ca 40.000 smör- och marmeladslukande invånare. Molnet är lätt, precis som livet i Canterbury. Staden är byggd kring ett flertal universitet och högskolor, och när man strövar på någon av de många campusområdena förväntar man sig att när som helst stöta på Lord Sebastian Flyte, med sin teddybjörn Aloysius under armen. <br /> <br /> Molnet är också ett sorts rök, och det har onekligen rökts mycket i Canterbury. Förutom att vara ett akademiskt och kristet centrum (biskopen i Canterbury har sitt säte där), är staden ground zero för den så kallade Canterburyscenen, en musikscen kännetecknad av dess avantgardistiska fusion av frijazz och psykedelisk pop. Det var under 1960-talet som en hel generation killar i Canterbury, inte längre oroade över att bli förintade i ett världskrig, började kombinera sina musikteoretiska studier med att inmundiga stora doser marijuana. Resultatet av detta blev ett engelskt världsarv, i form av psykedeliska majestäter som Egg, Caravan och Soft Machine. Canterburymusikerna är i regel hobbitliknande varelser, både till utseende och temperament. Robert Wyatt är canterburyscenens arketyp. Han bor i en välinredd grop med ett lock på, strax utanför staden, där han till dags dato fortsätter röka kopiösa mängder ganja och författa banbrytande jams. <br /> <br /> [[Kategori: England]] [[Kategori: Avantagarde]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Grand_Ferry_Park&diff=612 2016-02-01T11:55:46Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Grand Ferry Park är en parkplätt i Brooklyn, New York, som alla HC-fans känner väl till och håller varmt om hjärtat eftersom det är ett av de ställen deras hjälte Rick ta Life älskar mest här på jorden. Egentligen är det inte parken i sig som är den stora grejen, utan det faktum att den vetter ut mot East River. När Rick ta Life inte rider på hästar eller packar upp vanen och reser runt och framför positiv hardcore för kidsen älskar han att koppla av med lite fiske. Man kan se honom fiska lite varstans runtom i New Yorks five boroughs, såklart, eftersom han inte är en att sitta och mossa på samma ställe varje dag, men det är något med just Grand Ferry Park som känns speciellt najs för Rick. Vad är svårt att säga. Kanske är det utsikten över FDR drive på andra sidan sundet där de små bilarna åker fram som olikfärgade myror, kanske var det här han stal sin första kyss från en lyckligt lottad ung flicka. Kanske är det istället för att de andra ensamma fiskegubbarna som samlas här är av speciellt skön karaktär och inte snackar skit, vilket Rick emfatiskt tar avstånd från både privat och i egenskap av musiker. Kanske är det någon helt annan anledning. <br /> <br /> [[Kategori: hardcore]][[Kategori: Amerika]][[Kategori: New York]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Grand_Ferry_Park&diff=611 2016-02-01T11:54:29Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Grand Ferry Park är en parkplätt i Brooklyn, New York, som alla HC-fans känner väl till och håller varmt om hjärtat eftersom det är ett av de ställen deras hjälte Rick ta Life älskar mest här på jorden. Egentligen är det inte parken i sig som är den stora grejen, utan det faktum att den vetter ut mot East River. När Rick ta Life inte rider på hästar eller packar upp vanen och reser runt och framför positiv hardcore för kidsen älskar han att koppla av med lite fiske. Man kan se honom fiska lite varstans runtom i New Yorks five boroughs, såklart, eftersom han inte är en att sitta och mossa på samma ställe varje dag, men det är något med just Grand Ferry Park som känns speciellt najs för Rick. Vad är svårt att säga. Kanske är det utsikten över FDR drive på andra sidan sundet där de små bilarna åker fram som olikfärgade myror, kanske var det här han fick sin första kyss av en lyckligt lottad ung flicka. Kanske är det istället för att de andra ensamma fiskegubbarna som samlas här är av speciellt skön karaktär och inte snackar skit, vilket Rick emfatiskt tar avstånd från både privat och i egenskap av musiker. Kanske är det någon helt annan anledning. <br /> <br /> [[Kategori: hardcore]][[Kategori: Amerika]][[Kategori: New York]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Peabody%E2%80%99s&diff=610 2016-02-01T11:49:48Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Peabody’s är en konsertlokal i Cleveland, Ohio, som 1992 var skådeplats för startskottet för en av de skitigare konflikterna i amerikansk hardcorehistoria. Våld i all ära men den här incidenten innehöll något långt värre med amerikanska hardcore mått mätt, nämligen skitsnack.<br /> <br /> Sick of It All, Biohazard och Sheer Terror turades om att stå på scenen och framföra sina sånger den kvällen och för att allt skulle flyta på smidigt hade de bett Toby från H2O och Danny Diablo, a.k.a. Lord Ezec, från Crown of Thornz och Skarhead att följa med för att hjälpa till att bära trumstativ och annat. En sådan tillställning ville naturligtvis ingen i staden missa och i publikhavet kunde bland andra Dwid och Chubby Fresh från Integrity och Human Furnace från Ringworm skymtas. Sin vana trogen kunde Dwid naturligtvis inte hålla sin knäppa lilla mun stängd utan var tvungen att förolämpa Tobys fru Moon, som tidigare haft en relation med Tony på Victory records som gav ut Integritys skivor. Det här tyckte Lord Ezec var ett tråkigt avbrott på en annars lyckad kväll så han bemötte skitsnacket genom att låta sina nävar föra hans talan och sänkte Dwid och sen var det inte mer med det. Trodde han.<br /> <br /> Tyvärr lärde sig inte Dwid av sitt misstag utan råkade senare offentligt kalla Lord Ezec för ”just […] a little hardcore kid instead of the real thing” och detta stämde inte alls särskilt bra med den bild Lord Ezec exempelvis gav av sig själv i Skarheads ’Kings at Crime’ så han såg sig nödgad att ännu en gång ta en irländsk diskussion med Dwid och reda ut detta misstag. USA är som bekant ett ganska stort land så Dwid lyckades hålla sig undan ett tag men dessvärre hade Integrity och Skarhead spelningar inbokade i Holland samtidigt och där är avstånden betydligt mindre så Lord Ezec och hans polare Boston Mike passade på att låna en kärra och köra över till Integritys hotell för att göra om proceduren från senast. Planen lyckas ganska bra om man ska tro Lord Ezec: ”I had ten stitches in my hand from this cut I’d got, so I was like, ’God, I can’t hit him that hard.’ As a result I was beating him with a 40-ounce of Coca Cola, like one of those European bottles. It’s fucking him up, but I wanna really beat him good. I make his bandmates watch, and he’s on the floor like, ’You are the king, you are the king,’ and I’m like, ’Yo, stop it, please. Be a man. Get up.’ But he keeps going, ’No, you are the king of hardcore. I’m a bitch, I’m a little bitch’—which makes me more furious cause I don’t know if he’s mocking me or something and it’s really fucking my head. So I beat him even more. I grab his arm and twist it and I hear a pop, and that was it. I broke his ribs, his cheekbones. It was really bad.”. <br /> [[Kategori: Amerika]]<br /> [[Kategori: Hardcore]]<br /> [[Kategori: Holy terror]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Wynooche_Avenue_East&diff=609 2016-02-01T11:49:19Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Få har någon aning om vad som finns att se på Wynooche Avenue East i Montesano, Washington, Amerikas förenta stater, förutom en matvarubutik som tillhör kedjan Thriftway. Här arbetade kring kristi födelse ingen mindre än den med ett rikt hårsvall välsignade gitarristen Buzz Osbourn. Det gjorde också hans chef Melvin, som enligt utsago ska ha varit ett riktigt litet rövarsle. Han var keff och ogin så till den milda grad att Osbourn inte kände att han hade något annat val än att starta ett av 80/90talets mest inflytelserika undergroundrockband och döpa det efter sin osympatiske arbetsledare. Och det kan vi skatta oss lyckliga för idag. Så nästa gång du är på väg över parkeringen för att klippa av bromsrören på din chefs bil eller befinner dig flygandes över hens skrivbord för att trycka ner häftapparten i chefens svalg, ägna då Osbourns mer konstruktiva lösning på situationen en tanke och överväg att döpa ett jättekonstigt rockband efter skithögen istället.<br /> [[Kategori: Amerika]][[Kategori: rock]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Rock_and_Roll_Hall_of_Fame&diff=608 2016-02-01T11:48:54Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Rock and Roll Hall of Fame är ett museum i Cleveland, Ohio, där enbart de främsta och mest älskade banden, artisterma och producenterna får vara med. Metallica, ZZ Top, U2, Red Hot Chili Peppers och Green Day kan alla skryta med att vara del av detta exklusiva sällskap som anses ha haft en särskild betydelse för populärmusikens utveckling.<br /> <br /> Ingen av Clevelands egna söner i Dead Boys, Gordon Solie Motherfuckers eller Integrity har än så länge släppts in i gemenskapen och detta har retat upp Dwid i Integrity så till den milda grad att han 2003 valde att flytta till Belgien. Belgien är som bekant Europas sämsta land så det säger verkligen en del om hur upprörd Dwid måste vara över detta. Man kan kanske tycka att det är lite väl dramatiskt att emigrera över Atlanten för en sådan sak, men det krävs faktiskt inte många sekunders lyssning på exempelvis &lt;i&gt;Humanity is the Devil&lt;/i&gt; för att ge Dwid fullständigt rätt – hans holy terror är fan så mycket bättre än &lt;i&gt;Insomniac&lt;/i&gt; och &lt;i&gt;Load&lt;/i&gt; som kom ungefär samtidigt. Upprepade påstötningar har gjorts mot museiledningen för att få en förklaring till denna negativa särbehandling av Integrity men de få gånger någon alls svarat har förklaringarna varit vaga och osammanhängande. Gissningsvis är styrelsemedlemmarna rädda att hamna i onåd hos Lord Ezec från Crown of Thornz och Skarhead, som har en långdragen beef med Dwid och inte bangar på att göra upp med nävarna, och väljer då hellre några sura miner än att riskera att få hela DMS crew efter sig.<br /> [[Kategori: Amerika]]<br /> [[Kategori: Hardcore]]<br /> [[Kategori: Holy terror]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Esbjornson_Gymnasium&diff=607 2016-02-01T11:48:30Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Esby gymnasium är en jumpahall i Glassboro, en förstad till Philadelphia, USA. Idag ser man mest svettiga amerikaner som spelar ’21’ medan de utan att det blir töntigt har ett förvånansvärt intimt samtal om livet, eller före detta mobbade tonårsflickor som mot alla odds blir upptagna i cheerleading-teamet. Därför är det svårt att tänka sig att Sabbath lirade ett gig här under sin första USA-turné. I och för sig gick det åt helvete eftersom strömmen bröts och Ozzy fick så häftig hemlängtan till regnet, vänstertrafiken och trekantsmackorna på öarna att han satte sig i ett hörn och skrekgrät ’I Hate America and want to go home!’ Hursomhelst är Sabbath förstås coolare än allt annat som kan hända i en amerikansk jumpasal.<br /> <br /> [[Kategori: Amerika]][[Kategori: hårdrock]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Darlington_County&diff=606 2016-02-01T11:48:07Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>När Bruce Springsteen har vägarna förbi Youngstown tänker han ofta på krigstrött- och arbetslöshet. I Nebraska är det inte mycket bättre. Det är grått och det är trist och det får Bruce att tänka på poliser som tvingas jaga sina egna bröder ut ur delstaten och annat som gör att man kan hålla sig för skratt. Philadelphias gator får honom att tänka på hur mycket det skulle suga om Tom Hanks blev HIV-smittad och i Atlantic City är det inte heller så najs, om man säger så: där har något själlöst psyko sprängt kycklingmannen och hans hus. <br /> <br /> Men skit i det nu, för nu jävlar är det party time, buddy! Bruce rullar in i stan tillsammans med sin polare Wayne, självklart på the 4th of July. De är helt spralliga. De lyssnar på rock på bilstereon, raggar brudar och letar efter jobb. De har 200 dollars och är redo att rocka och rolla hela natten. (saxofonsolo) Men sen försvinner Wayne och det visar sig att han har blivit arresterad. Sorti. Allt blir inte alltid som man tänkt sig, men Bruce låter inte det här förstöra det goda humöret. Han jobbar ihop lite mer deg och åker sedan vidare. Han har blivit ihop med en skitsnygg tjej som följer med. De sjunger tjalalalala och drar söderut, mot horisonten. Och där lämnar vi de två turturduvorna för den här gången och får väl hoppas att det går bra för dem, varthän nu vägen bär.<br /> [[Kategori: Amerika]][[Kategori: gubbrock]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Kenmore_Square&diff=605 2016-02-01T11:47:43Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Kenmore Square är ett torg i bönstaden Boston, Massachusetts som spelat en viktig roll i HCns historia. Centralt situerat nära Boston U och genomkorsat av nöjesstråket Landsdowne street är detta skådeplatsen för det epos som framförs i Last Rights låt &#039;So ends our night&#039;. När sångaren Choke och hans vänner är &quot;all pumped and ready to rock&quot; beger dom sig till Kenmore där alla deras vänner väntar. Dessa vänner kan tolkas vara det beryktade Boston Crew, en krets kring bandet SS Decontrol som åkte runt på deras spelningar i och utanför the tri-city area. De är kanske mer kända för att låta folk bära hem tänderna i en påse än att hjälpa gamla tanter över gatan, men här i atlasen pekar vi inte finger.<br /> <br /> Det ska tilläggas att de var &quot;pumped up&quot; på &quot;Coca-Cola, we don&#039;t drink no booze, no way!&quot; som det sjungs i visan. Killarna bekänner sig till Straight Edge-filosofin, och sett till klimatet kring detta i Boston kan man anta att målet med träffen på Kenmoretorget var att spöa på fulla jocks och frats, vilket kan ses som ganska behjärtansvärt ändå.<br /> <br /> Kenmore Square inrymde också klubben Rathskeller som man kan säga är Bostons motsvarighet till New Yorks CBGB&#039;s, men säg för fan inte att vi skrivit det till en Bostonit. Här fanns även en studio där Last Rights fortsättningsband Negative FX gjorde sin typ enda inspelning. Så tack gubben Kenmore för att du anlade detta torg. Det blev säkert inte som du tänkt, men håll för allt i världen käften så slipper du få Chokes högernäve rakt över munnen, om du nu lever.<br /> <br /> [[Kategori: Amerika]][[Kategori: Hardcore]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Fourth_Avenue_/_Ninth_Street&diff=604 2016-02-01T11:47:12Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Fourth Avenue / Ninth Street är en tunnelbanestation i stadsdelen Brooklyn i New York. Hit går Biohazards gamla basist Evan Seinfeld varje dag för att åka till jobbet, vilket han berättar om i sin tonsatta reseskildring &#039;Five blocks to the subway&#039;. På sin promenad genom de fem kvarteren skildrar Seinfeld en bister verklighet tyngd av droger, våld och korruption men han låter sig aldrig skrämmas utan knallar på varje dag utan att klaga. Visst, promenaden skulle kunna vara trevligare, sjunger Seinfeld, men han är medveten om storstadslivets risker och tycker inte att fem kvarter egentligen är så där superlångt att gå. Denna ståndpunkt kan te sig okontroversiell ur ett svenskt perspektiv men i det biltokiga USA bidrog uttalandet till att alienera Biohazard från den breda massan och istället ge gruppen ett rykte om att vara en del av den alternativa tillvaro som Seinfeld besjunger ur ett amatöretnologiskt perspektiv.<br /> <br /> Plattformen där resenärerna inväntar sina tåg är ganska smal och Seinfeld rekommenderar därför alla att stå med ryggen direkt mot tegelväggen bakom för att undvika att någon oaktsam medresenär ska råka knuffa till dig så att du faller ner på spåren. Kanske är denna fräna kritik mot New Yorks stadsplanerare och byggnadsnämnd den egentliga anledningen till att Biohazard aldrig kommit att accepteras av majoritetssamhället. Kostnaden för att trygghetsanpassa plattformen kan mycket väl vara så pass hög att politikerna hellre blundar för problemet än erkänner sitt misstag och tvingas införa en tillfällig skattehöjning för att finansiera ombyggnationen.<br /> <br /> =Kuriosa=<br /> Faktum är att Seinfeld från sitt hem egentligen hade närmare till stationen Union Street men på grund av att denna var stängd för renovering under åren 1990-1994, när Biohazard släppte sina tre första plattor, kom ödet att föra ut honom på den fem kvarter långa promenad som än idag omsjungs av biohazardfans världen över.<br /> <br /> [[Kategori: Amerika]]<br /> [[Kategori: New York]]<br /> [[Kategori: Hardcore]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Little_Eden_boardwalk&diff=603 2016-02-01T11:46:47Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Little Eden boardwalk är ett gångstråk vid havet i Ashbury Park, New Jersey, USA. Vad i hela friden har det här i en rock&#039;n&#039;roll-atlas att göra?! tänker du kanske nu. Det är egentligen inte själva gångstråket som är grejen här, kommer svaret. Det är utrymmet under det som är det intressanta: Det är nämligen dit in som Bruce Springsteen varje 4th of July, enligt egen utsago, brukade jaga flickor och få dem att lova att knäppa upp gylfen. Alltmedan fyrverekrierna sprakade ovanför vattnet. Man kan tycka att detta är ett märkligt och rentav oacceptabelt beteende från Bruce och det är nog många New Jersey-bor, både män och kvinnor, som känner sig lättade över att han har slutat med det här på äldre dagar.<br /> <br /> [[Kategori: Amerika]] [[Kategori: New Jersey]] [[Kategori: gubbrock]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Grand_Ferry_Park&diff=602 2016-02-01T11:46:17Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Grand Ferry Park är en parkplätt i Brooklyn, New York, som alla HC-fans känner väl till och håller varmt om hjärtat eftersom det är ett av de ställen deras hjälte Rick ta Life älskar mest här på jorden. Egentligen är det inte parken i sig som är den stora grejen, utan det faktum att parken vetter ut mot East River. När Rick ta Life inte rider på hästar eller packar upp vanen och reser runt och framför positiv hardcore för kidsen älskar han att koppla av med lite fiske. Man kan se honom fiska lite varstans runtom i New Yorks five boroughs, såklart, eftersom han inte är en att sitta och mossa på samma ställe varje dag, men det är något med just Grand Ferry Park som känns speciellt najs för Rick. Vad är svårt att säga. Kanske är det utsikten över FDR drive på andra sidan sundet där de små bilarna åker fram som olikfärgade myror, kanske var det här han fick sin första kyss av en lyckligt lottad ung flicka. Kanske är det istället för att de andra ensamma fiskegubbarna som samlas här är av speciellt skön karaktär och inte snackar skit, vilket Rick emfatiskt tar avstånd från både privat och i egenskap av musiker. Kanske är det någon helt annan anledning. <br /> <br /> [[Kategori: hardcore]][[Kategori: Amerika]][[Kategori: New York]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=M62&diff=601 2016-02-01T11:41:23Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>M62 är en motorväg som korsar de nordengelska grevskapen Merseyside, Cheshire och Yorkshire och knyter samman västkuststaden Liverpool med nordatlantstaden Kingston upon [[Hull]]. Som ett uppkäftigt patronbälte för den blicken till sig. M62 är en vattendelare i den kulturella spänningen mellan norra och södra England. Medan man i söder går på Rugny union går Yorkshiremannen och hans grannar och ser på Rugby League, till exempel, vad nu det innebär. I musiksammanhang är det vanligt att man kring M62 fläskar på lite extra när man ändå håller på. När The Who åkte upp till Leeds för att framföra lite rockopera, till exempel, sparade man inte på krutet utan krämade på så att den samlade publikens gubbkepsar blåste ut i havet. Medan metalbanden i London trasslar in sig i olika komplicerade post-meta-nivåer sliter nordengelsmannen helt sonika av sig tröjan och manglar likt sina själsvänner i Birmingham och Bristol ut dödsföraktande hårdrock, punkt slut. När man i London kom på att man kan knarka annat än avslagen öl och heroin och började pyssla med rave och sånt drog man i Manchester igång den så kallade Madchesterscenen som förstås var mycket coolare. Liverpool verkar dock dessvärre vara förstört för all framtid av att the Beatles kom därifrån, men de har ju Carcass, och det är ju inte kattskit precis. <br /> [[Kategori: England]][[Kategori: rock]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=M62&diff=600 2016-02-01T11:32:22Z

<p>Dangerzone2010: Skapade sidan med &#039;M62 är en motorväg som korsar de nordengelska grevskapen Merseyside, Cheshire och Yorkshire och knyter samman västkuststaden Liverpool med nordatlantstaden Kingston upon ...&#039;</p> <hr /> <div>M62 är en motorväg som korsar de nordengelska grevskapen Merseyside, Cheshire och Yorkshire och knyter samman västkuststaden Liverpool med nordatlantstaden Kingston upon [[Hull]]. Som ett uppkäftigt patronbälte för den blicken till sig. M62 är en vattendelare i den kulturella spänningen mellan norra och södra England. Medan man i söder går på Rugny union går Yorkshiremannen och hans grannar och ser på Rugby Leauge. I musiksammanhang är det vanligt att man kring M62 fläskar på lite extra när man ändå håller på. När The Who åkte upp till Leeds för att framföra lite rockopera, till exempel, sparade man inte på krutet utan krämade på så att den samlade publikens gubbkepsar blåste ut i havet. Medan metalbanden i London trasslar in sig i olika komplicerade post-meta-nivåer sliter nordengelsmannen helt sonika av sig tröjan och manglar likt sina själsvänner i Birmingham och Bristol ut dödsföraktande hårdrock, punkt slut. När man i London kom på att man kan knarka annat än avslagen öl och heroin och började pyssla med rave och sånt drog man i Manchester igång den så kallade Madchesterscenen som förstås var mycket coolare. Liverpool verkar dock dessvärre vara förstört för all framtid av att the Beatles kom därifrån, men de har ju Carcass, och det är ju inte kattskit precis. <br /> [[Kategori: England]][[Kategori: rock]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Kategori:Punk&diff=591 2016-01-18T22:39:47Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Punken small till nån gång i slutet på sjuttiotalet och frågar man vissa dog det direkt efter. Liket verkar dock av allt att döma må bra.</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Kategori:Nederl%C3%A4nderna&diff=590 2016-01-18T22:37:09Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Nederländerna är som namnet antyder ett platt land som lite diskret breder ut sig ett par meter under havsytan i en av Europas utkanter. Det är lite som Danmark men mindre dåligt. Nederländaren cyklar ofta omkring och vinkar glatt på folk, när hen inte lyssnar på dödsmetall från skandinavien, inhemsk stoner eller Golden Earrings gamla hitlåt &#039;Radar love&#039;.</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Uppsala&diff=582 2016-01-13T15:12:31Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Många som kommer till detta uppslagsverk kastar sig genast över artikeln om Uppsala eftersom denna stad är en vit fläck i rockvärldens kosmologi. Uppsala är Sveriges fjärde största tätort, så det borde rent statistiskt finnas mer att hämta från 018-regionen än från till exempel polarstaden Umeå, resonerar den rockintresserade och i jeanstyg insvepta läsaren. Uppsala är sedan en tid tillbaka dessutom en studentstad och därför kan man gissa sig till att där finns en del unga människor som önskar uppleva och framföra rockmusik. Men dessvärre är staden också lite av ett frireligiöst och borgligt centrum så till den milda grad att klockorna i de tvenne kyrktornen stannar. <br /> <br /> Det börjar bra när man tänker på rock i Uppsala. Tankarna söker sig förstås genast till Janne Juttilla och dennes Studio D-takt, vilket får en varm känsla att sprida sig i trakten kring bröstet. Staden är också hemort för framträdande akter som fredsivrarna i Diskonto och -motståndarna i Watain, åminner man sig. När det gäller droginspirerad musik erbjuds de avsomnade stonerbanden Burnher och Freedom Bleeder, samt fortsatt aktiva S:t Erik. Det finns också en hel drös black och death metal-band att välja på, men förutom redan nämnda akter är tyvärr inget speciellt bra, vilket är lite synd, och även om allt det här känns coolt så slutar det tyvärr här. Mer finns det inte att hämta från regionen. <br /> <br /> När det gäller kristen rock däremot, liksom studentkörer och kabarémusik ligger stan i den absoluta framkanten. Inom just dessa genrer får musikstäder som Detroit och Bristol känna sig besegrade, för det blir bara pinsamt om de försöker jämföra sig med Carl von Linnés och Olof Rydbäcks spirituella hem. Tyvärr bidrar inte detta på något vis till bilden av Uppsala som en lite farlig och spännande stad som oblygt breder ut sig mitt på Uppsalaslätten. Nej, den som önskar höra drivmedelsosande rock gör rätt i att snöra på sig de gamla skridskorna och skrinna nedför Fyrisån till Mälarområdet och besöka mer förtroendeingivande orter som [[Köping]], [[Eksågsån|Strängnäs]] och Stockholm, istället för att sitta och häcka i Botaniska trädgården och hoppas på att något danskt garageband ska köra åt fel håll vid utfarten från Arlandas terminal fem.<br /> [[Kategori: Sverige]][[Kategori: Rock]][[Kategori: Black Metal]][[Kategori: Stoner]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Uppsala&diff=581 2016-01-13T15:08:13Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Många som kommer till detta uppslagsverk kastar sig genast över artikeln om Uppsala eftersom denna stad är en vit fläck i rockvärldens kosmologi. Uppsala är Sveriges fjärde största tätort, så det borde rent statistiskt finnas mer att hämta från 018-regionen än från till exempel polarstaden Umeå, resonerar den rockintresserade och i jeanstyg insvepta läsaren. Uppsala är sedan en tid tillbaka dessutom en studentstad och därför kan man gissa sig till att där finns en del unga människor som önskar uppleva och framföra rockmusik. Men dessvärre är staden också lite av ett frireligiöst och borgligt centrum så till den milda grad att klockorna i de tvenne kyrktornen stannar. <br /> <br /> Det börjar bra när man tänker på rock i Uppsala. Det är ju trots allt här som Janne Juttilla håller till med sitt Studio D-takt. Staden är också hemort för framträdande akter som fredsivrarna i Diskonto och -motståndarna i Watain. När det gäller droginspirerad musik erbjuds de avsomnade stonerbanden Burnher och Freedom Bleeder, samt fortsatt aktiva S:t Erik. Det finns också en hel drös black och death metal-band att välja på, men förutom redan nämnda akter är tyvärr inget speciellt bra, vilket är lite synd. <br /> <br /> När det gäller kristen rock däremot, liksom studentkörer och kabarémusik ligger Uppsala i den absoluta framkanten. Här kan ingen mäta sig. Inom just dessa genrer får musikstäder som Detroit och Bristol känna sig besegrade, för det blir bara pinsamt om de försöker jämföra sig med Carl von Linnés och Olof Rydbäcks spirituella hem. Tyvärr bidrar inte detta på något vis till bilden av Uppsala som en lite farlig och spännande stad som oblygt breder ut sig mitt på Uppsalaslätten. Nej, den som önskar höra drivmedelsosande rock gör rätt i att snöra på sig de gamla skridskorna och skrinna nedför Fyrisån till Mälarområdet och besöka mer coola orter som [[Köping]], [[Eksågsån|Strängnäs]] och Stockholm istället för att sitta och häcka i Botaniska trädgården och hoppas på att något danskt garageband ska köra åt fel vid utfarten från Arlandas terminal fem.<br /> [[Kategori: Sverige]][[Kategori: Rock]][[Kategori: Black Metal]][[Kategori: Stoner]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Uppsala&diff=580 2016-01-13T15:08:03Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Många som kommer till detta uppslagsverk kastar sig genast över artikeln om Uppsala eftersom denna stad är en vit fläck i rockvärldens kosmologi. Uppsala är Sveriges fjärde största tätort, så det borde rent statistiskt finnas mer att hämta från 018-regionen än från till exempel polarstaden Umeå, resonerar den rockintresserade och med jeanstyg insvepta läsaren. Uppsala är sedan en tid tillbaka dessutom en studentstad och därför kan man gissa sig till att där finns en del unga människor som önskar uppleva och framföra rockmusik. Men dessvärre är staden också lite av ett frireligiöst och borgligt centrum så till den milda grad att klockorna i de tvenne kyrktornen stannar. <br /> <br /> Det börjar bra när man tänker på rock i Uppsala. Det är ju trots allt här som Janne Juttilla håller till med sitt Studio D-takt. Staden är också hemort för framträdande akter som fredsivrarna i Diskonto och -motståndarna i Watain. När det gäller droginspirerad musik erbjuds de avsomnade stonerbanden Burnher och Freedom Bleeder, samt fortsatt aktiva S:t Erik. Det finns också en hel drös black och death metal-band att välja på, men förutom redan nämnda akter är tyvärr inget speciellt bra, vilket är lite synd. <br /> <br /> När det gäller kristen rock däremot, liksom studentkörer och kabarémusik ligger Uppsala i den absoluta framkanten. Här kan ingen mäta sig. Inom just dessa genrer får musikstäder som Detroit och Bristol känna sig besegrade, för det blir bara pinsamt om de försöker jämföra sig med Carl von Linnés och Olof Rydbäcks spirituella hem. Tyvärr bidrar inte detta på något vis till bilden av Uppsala som en lite farlig och spännande stad som oblygt breder ut sig mitt på Uppsalaslätten. Nej, den som önskar höra drivmedelsosande rock gör rätt i att snöra på sig de gamla skridskorna och skrinna nedför Fyrisån till Mälarområdet och besöka mer coola orter som [[Köping]], [[Eksågsån|Strängnäs]] och Stockholm istället för att sitta och häcka i Botaniska trädgården och hoppas på att något danskt garageband ska köra åt fel vid utfarten från Arlandas terminal fem.<br /> [[Kategori: Sverige]][[Kategori: Rock]][[Kategori: Black Metal]][[Kategori: Stoner]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Uppsala&diff=579 2016-01-13T15:07:26Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Många som kommer till detta uppslagsverk kastar sig genast över artikeln om Uppsala eftersom denna stad är en vit fläck i rockvärldens kosmologi. Uppsala är Sveriges fjärde största tätort, så det borde rent statistiskt finnas mer att hämta från 018-regionen än från till exempel polarstaden Umeå, resonerar den rockintresserada och med jeanstyg insvepta läsaren. Uppsala är sedan en tid tillbaka dessutom en studentstad och därför kan man gissa sig till att där finns en del unga människor som önskar uppleva och framföra rockmusik. Men dessvärre är staden också lite av ett frireligiöst och borgligt centrum så till den milda grad att klockorna i de tvenne kyrktornen stannar. <br /> <br /> Det börjar bra när man tänker på rock i Uppsala. Det är ju trots allt här som Janne Juttilla håller till med sitt Studio D-takt. Staden är också hemort för framträdande akter som fredsivrarna i Diskonto och -motståndarna i Watain. När det gäller droginspirerad musik erbjuds de avsomnade stonerbanden Burnher och Freedom Bleeder, samt fortsatt aktiva S:t Erik. Det finns också en hel drös black och death metal-band att välja på, men förutom redan nämnda akter är tyvärr inget speciellt bra, vilket är lite synd. <br /> <br /> När det gäller kristen rock däremot, liksom studentkörer och kabarémusik ligger Uppsala i den absoluta framkanten. Här kan ingen mäta sig. Inom just dessa genrer får musikstäder som Detroit och Bristol känna sig besegrade, för det blir bara pinsamt om de försöker jämföra sig med Carl von Linnés och Olof Rydbäcks spirituella hem. Tyvärr bidrar inte detta på något vis till bilden av Uppsala som en lite farlig och spännande stad som oblygt breder ut sig mitt på Uppsalaslätten. Nej, den som önskar höra drivmedelsosande rock gör rätt i att snöra på sig de gamla skridskorna och skrinna nedför Fyrisån till Mälarområdet och besöka mer coola orter som [[Köping]], [[Eksågsån|Strängnäs]] och Stockholm istället för att sitta och häcka i Botaniska trädgården och hoppas på att något danskt garageband ska köra åt fel vid utfarten från Arlandas terminal fem.<br /> [[Kategori: Sverige]][[Kategori: Rock]][[Kategori: Black Metal]][[Kategori: Stoner]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Uppsala&diff=578 2016-01-13T15:06:40Z

<p>Dangerzone2010: Skapade sidan med &#039;Många som kommer till detta uppslagsverk kastar sig genast över artikeln om Uppsala eftersom denna stad är en vit fläck i rockvärldens kosmologi. Uppsala är Sveriges fj...&#039;</p> <hr /> <div>Många som kommer till detta uppslagsverk kastar sig genast över artikeln om Uppsala eftersom denna stad är en vit fläck i rockvärldens kosmologi. Uppsala är Sveriges fjärde största tätort, så det borde rent statistiskt finnas mer att hämta från 018-regionen än från till exempel polarstaden Umeå, resonerar den rockintresserada och med jeanstyg insvepta läsaren. Uppsala är sedan en tid tillbaka dessutom en studentstad och därför kan man gissa sig till att där finns en del unga människor som önskar uppleva och framföra rockmusik. Men dessvärre är staden också lite av ett frireligiöst och borgligt centrum så till den milda grad att klockorna i de tvenne kyrktornen stannar. <br /> <br /> Det börjar bra när man tänker på rock i Uppsala. Det är ju trots allt här som Janne Juttilla håller till med sitt Studio D-takt. Staden är också hemort för framträdande akter som fredsivrarna i Diskonto och -motståndarna i Watain. När det gäller droginspirerad musik erbjuds de avsomnade stonerbanden Burnher och Freedom Bleeder, samt fortsatt aktiva S:t Erik. Det finns också en hel drös black och death metal-band att välja på, men förutom redan nämnda akter är tyvärr inget speciellt bra, vilket är lite synd. <br /> <br /> När det gäller kristen rock däremot, liksom studentkörer och kabarémusik ligger Uppsala i den absoluta framkanten. Här kan ingen mäta sig. Inom just dessa genrer får musikstäder som Detroit och Bristol känna sig besegrade, för det blir bara pinsamt om de försöker jämföra sig med Carl von Linnés och Olof Rydbäcks spirituella hem. Tyvärr bidrar inte detta på något vis till bilden av Uppsala som en lite farlig och spännande stad som oblygt breder ut sig mitt på Uppsalaslätten. Nej, den som önskar höra drivmedelsosande rock gör rätt i att snöra på sig de gamla skridskorna och skrinna nedför Fyrisån till Mälarområdet och besöka mer coola orter som [[Köping]], [[Eksågsån|Strängnäs]] och Stockholm istället för att sitta och häcka i Botaniska trädgården och hoppas på att något danskt garageband ska köra åt fel vid utfarten från Arlandas terminal fem.</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Tortona&diff=574 2016-01-11T19:32:52Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Tortona är en koncentration av hus belägen i provinsen Alessandria, i regionen Piemonte i Norditalien och alls inte en kolsyrad dryck, som det med gomspalt försedda barn som jag en gång sålde en Coca-Cola till tycktes tro. Här i bergsbyn går livet sin gilla gång utan en massa hets och stress. Gamla gubbar sitter på piazzan och dricker rödtjut och tar sig en tupplur, tanter med hucklen skjuter omkring små rullväskor fullastade med torkad skinka och medlemmarna av Ufomammut repar in blytung kosmisk doom med en matta av flippade rymdsyntljud elegant lagd ovanpå. Befinner man sig mot förmodan på denna djupt katolska plats finns få anledningar att någonsin åka till t.ex närbelägna Milano eller Genua, för här har man allt man kan behöva. Anser man sig behöva tak över huvudet kan man som de flesta under 40 helt sonika bo hos sin förälder, om man har någon, och vill man som två av medlemmarna i byns främsta rymddoomorkester försörja sig på att skapa sinnesutvidgande skivomslag och ge ut lakritspizzor med konstig psykadelisk industi tjatar man på en gubbe till denne tillåter att man ägnar sig åt dessa aktiviteter i ett hörn av gubbens arkitektkontor. På fritiden äter man glass och raggar brudar/snubbar.<br /> <br /> [[Kategori: italien]][[Kategori: doom]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Tortona&diff=571 2016-01-11T13:39:14Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Tortona är en koncentration av hus belägen i provinsen Alessandria, i regionen Piemonte i Norditalien och alls inte en kolsyrad dryck, som det med gomspalt försedda barn som jag en gång sålde en Coca-Cola till tycktes tro. Här i bergsbyn går livet sin gilla gång utan en massa hets och stress. Gamla gubbar sitter på piazzan och dricker rödtjut och tar sig en tupplur, tanter med hucklen skjuter omkring små rullväskor fullastade med torkad skinka och medlemmarna av Ufomammut repar in blytung kosmisk doom med en matta av flippade rymdsyntljud elegant lagt ovanpå. Befinner man sig mot förmodan på denna djupt katolska plats finns få anledningar att någonsin åka till t.ex närbelägna Milano eller Genua, för här har man allt man kan behöva. Anser man sig behöva tak över huvudet kan man som de flesta under 40 helt sonika bo hos sin förälder, om man har någon, och vill man som två av medlemmarna i stans främsta rymddoomorkester försörja sig på att skapa sinnesutvidgande skivomslag och ge ut lakritspizzor med konstig psykadelisk industi tjatar man på en gubbe till denne tillåter att man ägnar sig åt dessa aktiviteter i ett hörn av gubbens arkitektkontor. På fritiden äter man glass och raggar brudar/snubbar.<br /> <br /> [[Kategori: italien]][[Kategori: doom]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Tortona&diff=570 2016-01-11T13:35:42Z

<p>Dangerzone2010: Skapade sidan med &#039;Tortona är en liten bergsby belägen i provinsen Alessandria, i regionen Piemonte i Norditalien. Här går livet sin gilla gång utan en massa hets och stress. Gamla gubbar s...&#039;</p> <hr /> <div>Tortona är en liten bergsby belägen i provinsen Alessandria, i regionen Piemonte i Norditalien. Här går livet sin gilla gång utan en massa hets och stress. Gamla gubbar sitter på piazzan och dricker rödtjut och tar sig en tupplur, tanter med hucklen skjuter omkring små rullväskor fullastade med torkad skinka och medlemmarna av Ufomammut repar in blytung kosmisk doom med en matta av flippade rymdsyntljud elegant lagt ovanpå. Befinner man sig mot förmodan på denna djupt katolska plats finns få anledningar att någonsin åka till tillexempel närbelägna Milano eller Genua, för här har man allt man kan behöva. Anser man sig behöva tak över huvudet kan man som de flesta under 40 helt sonika bo hos sin förälder, om man har någon, och vill man som två av medlemmarna i stands främsta rymddoomorkester försörja sig på att skapa sinnesutvidgande skivomslag och ge ut lakritspizzor med konstig psykadelisk industi tjatar man på en gubbe till denne tillåter att man ägnar sig åt dessa aktiviteter i ett hörn av gubbens arkitektkontor. På fritiden äter man glass och raggar brudar/snubbar.<br /> <br /> [[Kategori: italien]][[Kategori: doom]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Stoke-on-trent&diff=565 2016-01-04T17:27:30Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Givetvis är det Manchester, Liverpool och London som de flesta tänker på när det brittiska bidraget till musikhistorien kommer på tal. Men lika givet är att den genomsnittlige musikknutten på Bishops inte vet någonting om någonting alls. Vad den invigde är medveten om, är industrihålan Stoke-on-trents roll som musikaliskt epicenter. För när den som vet vad som händer diskuterar brittisk musik, diskuteras inte the Zombies, Beatles, Stones eller annan förlegad fossilpop. Nej, då diskuteras Motörhead och Discharge, två band som härstammar från Stoke-on-trent. <br /> <br /> Musiken i staden är ett resultat av stadens ledande industri, Staffordshires lerbruk. Dessa vackra välvda bruk har fyllt flera funktioner. I ung ålder stod salige Lemmy Kilmister med sin bas framför de kurviga skorstenarna och försökte under vilda speedrus få basgångarna att svänga som sidorna på de stora tegelavgasrören. Och gosse, han lyckades. <br /> <br /> [[Fil:Stoke.jpg|200px|thumb|right|Stoke-on-trent 1946, ungefär den tid då Lemmy började onna bas]]<br /> <br /> För Discharge fyllde lerbruken den funktion tung industri ofta har i unga musikers liv, som ett hot man riktar all sin frustration mot. Om inte Tezz och Cal hade Discharge att kanalisera sin alienationsilska genom hade de med största sannolikhet stoppat in sina spikfrillor i en ugn och dött i väldigt ung ålder. Istället uppstod ljuv brutal musik i det dialektiska mötet mellan hotet om en meningslös framtid och den mänskliga själens desperata önskan att vara friare än kroppen kan vara. <br /> <br /> Lerbruken har också gett namn till, och agerat logotypmodell för skivbolaget Clay records. Bolaget grundades av Mick Stone som gav ut Discharges första singel &#039;&#039;Realities of war&#039;&#039; 1980. Clay betyder alltså lera på språket engelska, och på ett lerbruk används just lera för att skapa vackra skålar som man kan he conferenceäpplen i. <br /> <br /> [[Fil:Clay.jpg|200px|thumb|right|Clay records]]<br /> <br /> [[Kategori: England]] [[Kategori: Punk]] [[Kategori: Hårdrock]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Lolland-Falster&diff=564 2016-01-04T17:25:58Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Ibland får även Uffe &quot;Guf&quot; Lorensen (Baby Woodrose, On Trial, Spids Nøgenhat, Dragontears) och Morten ”Aron” Larsen (Aron, On Trial, Spids Nøgenhat) nog av de andra Köpenhamnsborna. Även de har en gräns. &lt;br&gt;<br /> När det blir för mycket för dem hoppar de in i sin luftballong, rullar ut sitt polska hampasegel eller sätter sig helt sonika i folkabussen och åker söderöver. De kommer då till ön Lolland-Falster där allt är mer gemytligt och najs. Livet där är inte som i det hårda Köpenhamn med en massa svensk-danska detektivteam som löser mordgåtor och bemöter kulturella skillnader dem emellan. Här finns inga skurkar som blir fuckade av Franke. Man slipper sitta och gnabbas på otroligt ansträngda släktfester. Så långt ögat når finns varken övernaturliga sjukhus eller grupper av människor som låtsas vara utvecklingsstörda. Nej i udkantsdanmark kan Lorenzo och Aron andas igen, njuta av vidderna, tystnaden, friheten. Det är så jävla sjysst tycker de. Och det kan vi väl unna dem, som ju skänkt oss en otroligt rik och otroligt dansk musikkatalog genom åren. Tack, Guf och Aron, vill denna skribent säga. Se nu till att ladda batterierna och riktigt njuta av er semester i den danska kommunen &lt;i&gt;Lolland-Falster&lt;/i&gt;. <br /> [[Kategori: Danmark]][[Kategori: psych]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Eskilstuna&diff=561 2015-12-23T11:32:23Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Eskilstuna är en finsk enklav som är belägen i det svenska landskapet Södermanland. Här pågår en aldrig sinande ström av finskrelaterade aktiviteter såsom skiftarbete inom tung industri, åsiktsutbyten medelst kniv, kängpunkspelningar, försäljning av lejontjära, bingo och fritidsfiske. Vissa eskilstunabor tycker om att göra allt detta på en gång medan andra föredrar att fokusera på en sak i taget. Ett bra exempel på det senare är Jallo Lehto (Meanwhile, Kvoteringen, ex-Krigshot, ex-Disfear, ex-Totalitär, ex-No Security, ex-The Products) som allt mer trappat ner sitt fysiska engagemang för en värld styrd av fredliga anarkistiska principer, för att istället ägna all sin vakna tid åt mulligt insjöfiske. Staden har länge haft en framgångsrik exportindustri där Finn Records räknas som rosen i tårtan med ett tjugotal kvalitetssläpp.<br /> <br /> Eskilstuna kallas ibland för Nordens Jerusalem på grund av den utdragna konflikt som råder om huruvida No Securitys eller Kents fans ska ha rätt till Harri Mänty. Folkrätten stipulerar tydligt att båda lägren ska ha rätt till Harri och när han hoppade av Kent 2006 höjdes många hoppfulla röster om att äntligen kunna lösa detta. Men tyvärr förblev positionerna fortsatt låsta och en överenskommelse som alla parter är nöjda med tycks lika främmande idag som 1995 när Kent vann sin första grammis för bästa pop/rockgrupp.<br /> [[Kategori: Finland]]<br /> [[Kategori: Käng]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Marlton&diff=556 2015-12-20T12:45:48Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Marlton, är en stad i delstaten New Jersey, USA, med lite över tio tusen invånare. Stadens historia går så långt tillbaka som 1670talet, då den bildades av nederländska och walesiska jordbrukare. Namnet, som är upptecknat först på 1800-talet kommer sig av att det i trakten utvinns marl-lera som bland annat används som gödsel och vid filtrering av vatten. I rocksammanhang förknippas dock Marlton med fritänkaren Joseph Clois Shivers, Jr. (November 29, 1920 – September 1, 2014), som föddes och växte upp i staden. I trakten berättas att Joseph som barn ska ha varit en riktig liten illbatting som gärna hittade på hyss och äventyrliga lekar. Men barndomen är som bekant försvinnande kort, och efter den följer ett större allvar, med krav på ansvar och förväntan om att man ska förvärvsarbeta. Joseph sökte efter fullgjord grundskola in till det respekterade Duke University, där han doktorerade i organisk kemi innan han hunnit fylla tjugosex. Ett sådant akademiskt stjärnskott var naturligtvis den i slutet av 40talet och början av 50talet snabbt växande kemikalieindustrin naturligtvis mer än villig att anställa. Därför fann Joseph arbete vid en koncern med det belgisktklingande namnet DuPont, som idag är en av världens största kemikalieföretag. Där arbetade han med glädje och entusiasm med att framställa nya syntetiska sammansättningar och det tog inte lång tid innan han börjat göra stora och viktiga upptäkter för sin arbetsgivare. Redan i början av 50talet beslutade företagsledningen därför att ge honom så fria tyglar och stora resurser som möjligt. Joseph kastade sig nu in i arbetet med förnyad frenesi, ja med vad som nästan kan beskrivas som ett kreativt ursinne. En idé hade formats i hans huvud och han kunde inte få ro förrän han förverkligat den. Inget annat intresserade honom. Dag som natt arbetade han lika fokuserat. Om man frågade honom om han ville ha en macka eller nåt sånt svarade han antingen inte alls eller skrek i raseri att han inte fick bli störd. Han alienerade alla i sin omgivning. Det såg ut som ett bombnedslag hemma hos honom, eftersom han var så upptagen jämt. Folk i bygden började kolla snett på Joseph när han kom gåendes nedför Mainstreet. Men så en dag, när kollegorna kom till jobbet på morgonen, stod han där med ett leende på läpparna och ett nytt slags lugn över sig, hållandes världens första lapp av ett nyuppfunnet syntetiskt material - Spandex. Tyvärr tog det ytterligare två decennier innan någon frivilligt satte på sig ett par spandexbyxor, men sedan började det rulla på. Och i och med att Sabbaths &lt;i&gt;Sabotage&lt;/i&gt; landade på skivaffärsdiskarna övergav ungdomen sina sista betänkligheter över hur sådana byxor kan tänkas påverka fertiliteten, och succén var genast ett faktum. Idag går som bekant var och varannan tysk powermetalsnubbe runt i ett par riktigt inpyrda spandexbadboys. Så Shivers = 1, alla jävla visionslösa haters = noll.<br /> <br /> [[Kategori: USA]][[Kategori: hårdrock]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Wynooche_Avenue_East&diff=540 2015-12-16T19:53:07Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Få har någon aning om vad som finns att se på Wynooche Avenue East i Montesano, Washington, Amerikas förenta stater, förutom en matvarubutik som tillhör kedjan Thriftway. Här arbetade kring kristi födelse ingen mindre än den med ett rikt hårsvall välsignade gitarristen Buzz Osbourn. Det gjorde också hans chef Melvin, som enligt utsago ska ha varit ett riktigt litet rövarsle. Han var keff och ogin så till den milda grad att Osbourn inte kände att han hade något annat val än att starta ett av 80/90talets mest inflytelserika undergroundrockband och döpa det efter sin osympatiske arbetsledare. Och det kan vi skatta oss lyckliga för idag. Så nästa gång du är på väg över parkeringen för att klippa av bromsrören på din chefs bil eller befinner dig flygandes över hens skrivbord för att trycka ner häftapparten i chefens svalg, ägna då Osbourns mer konstruktiva lösning på situationen en tanke och överväg att döpa ett jättekonstigt rockband efter skithögen istället.<br /> [[Kategori: USA]][[Kategori: rock]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Marlton&diff=539 2015-12-16T19:52:12Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Marlton, är en stad i delstaten New Jersey, USA, med lite över tio tusen invånare. Stadens historia går så långt tillbaka som 1670talet, då den bildades av nederländska och walesiska jordbrukare. Namnet, som är upptecknat först på 1800-talet kommer sig av att det i trakten utvinns marl-lera som bland annat används som gödsel och vid filtrering av vatten. I rocksammanhang förknippas dock Marlton med fritänkaren Joseph Clois Shivers, Jr. (November 29, 1920 – September 1, 2014), som föddes och växte upp i staden. I trakten berättas att Joseph som barn ska ha varit en riktig liten illbatting som gärna hittade på hyss och äventyrliga lekar. Men barndomen är som bekant försvinnande kort, och efter den följer ett större allvar, med krav på ansvar och förväntan om att man ska förvärvsarbeta. Joseph sökte efter fullgjord grundskola in till det respekterade Duke University, där han doktorerade i organisk kemi innan han hunnit fylla tjugosex. Ett sådant akademiskt stjärnskott var naturligtvis den i slutet av 40talet och början av 50talet snabbt växande kemikalieindustrin naturligtvis mer än villig att anställa nyexaminerade kemister. Därför fann Joseph arbete vid en koncern med det belgisktklingande namnet DuPont, som idag är en av världens största kemikalieföretag. Där arbetade han med glädje och entusiasm med att framställa nya syntetiska sammansättningar och det tog inte lång tid innan han börjat göra stora och viktiga upptäkter för sin arbetsgivare. Redan i början av 50talet beslutade företagsledningen därför att ge honom så fria tyglar och stora resurser som möjligt. Joseph kastade sig nu in i arbetet med förnyad frenesi, ja med vad som nästan kan beskrivas som ett kreativt ursinne. En idé hade formats i hans huvud och han kunde inte få ro förrän han förverkligat den. Inget annat intresserade honom. Dag som natt arbetade han lika fokuserat. Om man frågade honom om han ville ha en macka eller nåt sånt svarade han antingen inte alls eller skrek i raseri att han inte fick bli störd. Han alienerade alla i sin omgivning. Det såg ut som ett bomnedslag hemma hos honom, eftersom han var så upptagen jämt. Folk i bygden började kolla snett på Joseph när han kom gåendes nedför Mainstreet. Men så en dag, när kollegorna kom till jobbet på morgonen, stod han där mer ett leende på läpparna och ett nytt slags lugn över sig, hållandes världens första lapp av ett nyuppfunnet syntetiskt materialet - Spandex. Tyvärr tog det ytterligare två decennier innan någon frivilligt satte på sig ett par spandexbyxor, men sedan började det rulla på. Och i och med att Sabbaths &lt;i&gt;Sabotage&lt;/i&gt; landade på skivaffärsdiskarna övergav ungdomen sina sista betänkligheter över hur sådana byxor kan tänkas påverka fertiliteten, och succén var genast ett faktum. Idag går som bekant var och varannan tysk powermetalsnubbe runt i ett par riktigt inpyrda spandexbadboys. Så Shivers = 1, alla jävla visionslösa haters = noll.<br /> <br /> [[Kategori: USA]][[Kategori: hårdrock]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Marlton&diff=538 2015-12-16T19:51:11Z

<p>Dangerzone2010: Dangerzone2010 flyttade sidan Malton till Marlton utan att lämna en omdirigering</p> <hr /> <div>Marlton, är en stad i delstaten New Jersey, USA, med lite över tio tusen invånare. Stadens historia går så långt tillbaka som 1670talet, då den bildades av nederländska och walesiska jordbrukare. Namnet, som är upptecknat först på 1800-talet kommer sig av att det i trakten utvinns marl-lera som bland annat används som gödsel och vid filtrering av vatten. I rocksammanhang förknippas dock Marlton med fritänkaren Joseph Clois Shivers, Jr. (November 29, 1920 – September 1, 2014), som föddes och växte upp i staden. I trakten berättas att Joseph som barn ska ha varit en riktig liten illbatting som gärna hittade på hyss och äventyrliga lekar. Men barndomen är som bekant försvinnande kort, och efter den följer ett större allvar, med krav på ansvar och förväntan om att man ska förvärvsarbeta. Joseph sökte efter fullgjord grundskola in till det respekterade Duke University, där han doktorerade i organisk kemi innan han hunnit fylla tjugosex. Ett sådant akademiskt stjärnskott var naturligtvis den i slutet av 40talet och början av 50talet snabbt växande kemikalieindustrin naturligtvis mer än villig att anställa nyexaminerade kemister. Därför fann Joseph arbete vid en koncern med det belgisktklingande namnet DuPont, som idag är en av världens största kemikalieföretag. Där arbetade han med glädje och entusiasm med att framställa nya syntetiska sammansättningar och det tog inte lång tid innan han börjat göra stora och viktiga upptäkter för sin arbetsgivare. Redan i början av 50talet beslutade företagsledningen därför att ge honom så fria tyglar och stora resurser som möjligt. Joseph kastade sig nu in i arbetet med förnyad frenesi, ja med vad som nästan kan beskrivas som ett kreativt ursinne. En idé hade formats i hans huvud och han kunde inte få ro förrän han förverkligat den. Inget annat intresserade honom. Dag som natt arbetade han lika fokuserat. Om man frågade honom om han ville ha en macka eller nåt sånt svarade han antingen inte alls eller skrek i raseri att han inte fick bli störd. Han alienerade alla i sin omgivning. Det såg ut som ett bomnedslag hemma hos honom, eftersom han var så upptagen jämt. Folk i bygden började kolla snett på Joseph när han kom gåendes nedför Mainstreet. Men så en dag, när kollegorna kom till jobbet på morgonen, stod han där mer ett leende på läpparna och ett nytt slags lugn över sig, hållandes världens första lapp av ett nyuppfunnet syntetiskt materialet - Spandex. Tyvärr tog det ytterligare två decennier innan någon frivilligt satte på sig ett par spandexbyxor, men sedan började det rulla på. Och i och med att Sabbaths &lt;i&gt;Sabotage&lt;/i&gt; landade på skivaffärsdiskarna övergav ungdomen sina sista betänkligheter över hur sådana byxor kan tänkas påverka fertiliteten, och succén var genast ett faktum. Idag går som bekant var och varannan tysk powermetalsnubbe runt i ett par riktigt inpyrda spandexbadboys. Så Shivers, ett - alla jävla visionslösa haters, noll.<br /> <br /> [[Kategori: USA]][[Kategori: hårdrock]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Marlton&diff=537 2015-12-16T19:50:12Z

<p>Dangerzone2010: Skapade sidan med &#039;Marlton, är en stad i delstaten New Jersey, USA, med lite över tio tusen invånare. Stadens historia går så långt tillbaka som 1670talet, då den bildades av nederländsk...&#039;</p> <hr /> <div>Marlton, är en stad i delstaten New Jersey, USA, med lite över tio tusen invånare. Stadens historia går så långt tillbaka som 1670talet, då den bildades av nederländska och walesiska jordbrukare. Namnet, som är upptecknat först på 1800-talet kommer sig av att det i trakten utvinns marl-lera som bland annat används som gödsel och vid filtrering av vatten. I rocksammanhang förknippas dock Marlton med fritänkaren Joseph Clois Shivers, Jr. (November 29, 1920 – September 1, 2014), som föddes och växte upp i staden. I trakten berättas att Joseph som barn ska ha varit en riktig liten illbatting som gärna hittade på hyss och äventyrliga lekar. Men barndomen är som bekant försvinnande kort, och efter den följer ett större allvar, med krav på ansvar och förväntan om att man ska förvärvsarbeta. Joseph sökte efter fullgjord grundskola in till det respekterade Duke University, där han doktorerade i organisk kemi innan han hunnit fylla tjugosex. Ett sådant akademiskt stjärnskott var naturligtvis den i slutet av 40talet och början av 50talet snabbt växande kemikalieindustrin naturligtvis mer än villig att anställa nyexaminerade kemister. Därför fann Joseph arbete vid en koncern med det belgisktklingande namnet DuPont, som idag är en av världens största kemikalieföretag. Där arbetade han med glädje och entusiasm med att framställa nya syntetiska sammansättningar och det tog inte lång tid innan han börjat göra stora och viktiga upptäkter för sin arbetsgivare. Redan i början av 50talet beslutade företagsledningen därför att ge honom så fria tyglar och stora resurser som möjligt. Joseph kastade sig nu in i arbetet med förnyad frenesi, ja med vad som nästan kan beskrivas som ett kreativt ursinne. En idé hade formats i hans huvud och han kunde inte få ro förrän han förverkligat den. Inget annat intresserade honom. Dag som natt arbetade han lika fokuserat. Om man frågade honom om han ville ha en macka eller nåt sånt svarade han antingen inte alls eller skrek i raseri att han inte fick bli störd. Han alienerade alla i sin omgivning. Det såg ut som ett bomnedslag hemma hos honom, eftersom han var så upptagen jämt. Folk i bygden började kolla snett på Joseph när han kom gåendes nedför Mainstreet. Men så en dag, när kollegorna kom till jobbet på morgonen, stod han där mer ett leende på läpparna och ett nytt slags lugn över sig, hållandes världens första lapp av ett nyuppfunnet syntetiskt materialet - Spandex. Tyvärr tog det ytterligare två decennier innan någon frivilligt satte på sig ett par spandexbyxor, men sedan började det rulla på. Och i och med att Sabbaths &lt;i&gt;Sabotage&lt;/i&gt; landade på skivaffärsdiskarna övergav ungdomen sina sista betänkligheter över hur sådana byxor kan tänkas påverka fertiliteten, och succén var genast ett faktum. Idag går som bekant var och varannan tysk powermetalsnubbe runt i ett par riktigt inpyrda spandexbadboys. Så Shivers, ett - alla jävla visionslösa haters, noll.<br /> <br /> [[Kategori: USA]][[Kategori: hårdrock]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Rue_Rory_Gallagher&diff=524 2015-12-14T19:59:45Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Kommer man från ett land som på cirka femtio år producerat lika många rockartister som det får plats i en tvådörrars Citroën CX från 1980 får man väl döpa en gata efter en irländsk gitarronanist istället, tänkte kanske invånarna i den franska kommunen Ris-Orangis (Fr. &quot;apelsinris&quot;), strax söder om Paris. Eller så drog de lappar ur en hatt när det var dags att bestämma vad deras nya gata skulle heta. Och istället för ett av alla förslag inspirerade av ost, vin, vackra kvinnor och livsnjutande konstnärer råkade Rory Gallaghers namn dyka upp. Lappen hade kanske lagts i hatten av någon lokal spillevink som varit på boule-turnering i Cork och nu ansåg sig stå i tacksamhetsskuld till Gallagher, eftersom fransmannen låtsats gilla Taste för att få tungkyssas med stadens ungmöer. Ytterligare en möjlig förklaring skulle kunna vara att Rory Gallagher vid något tillfälle gjort ett uppträdande i Ris-Orangis och att fransmännen fattade tycke för hans stora polisonger.<br /> <br /> [[Kategori: Frankrike]][[Kategori: Rock]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=N%C3%A4ssj%C3%B6&diff=523 2015-12-14T19:29:17Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Ah, Nässjö. Bara man tänker på stället är det som att en liten prutt blåser in genom springorna i fönsterfodret, bärandes på en stank av småländsk trångsynthet och skenhelig lutheransk moralism. Ska man fatta sig kort kan stan sägas vila på fyra grundstenar: ful arkitektur, uttryckslös rondellkonst, främlingsfientlighet och en väldigt olycklig lokaldialekt. Hela Småland är som bekant ett jävla helvete, men frågan är om inte Nässjö utmärker sig lite extra med sin gråa svennighet även i detta landskap, som inte precis är känt för sin världstillvända nyfikenhet. Många trodde sig se en ljusare framtid när bygden sket ur sig Backyard Babies på nittiotalet. Nässjöborna frågade sig om det nu kunde vara så väl att de hade ytterligare en fritidsaktivitet att välja på vid sidan av idrott, däckbränning och rasistisk aktivism, nämligen att njuta av lokal rockmusik. Svaret var ett rungande nej. Backyard Babies gav hemstaden långfingret och omlokaliserade. Och som alla så väl vet hade detta kajalanstrukna pojkrockband ändå ingen som helst positiv effekt på något håll i riket Sverige. Tur då att Nässjösönerna i Kongh av ren desperation och hatkärlek till bygden tog tjuren vid hornen och bildade ett litet sludgeband. Med detta har de kuskat land och rike runt för att visa upp en annan bild av hemstaden, en som är mindre kolmörk och ångestframkallande än den gällande. Bandets två låtar på svenska - ’Tänk på döden’ och ’Skymning’ – är exempel på hur Kongh använder sig av ett målande språk för att förändra människors attityd till Nässjö. Tyvärr har de på senare tid ändrat stuk på sången och därmed blivit betydligt sämre än tidigare, men ibland måste man ställa upp för medmänniskor som har det svårt, så se gärna till att gå på en Konghspelning, uttryck ditt stöd till killarna i bandet, skriv ett uppmuntrade ord på deras facebooksida eller stödköp en Kongh-tshirt. För gudarna vet att det inte kan vara lätt att vara sin hemstads enda hopp om en värdig framtid. <br /> <br /> [[Kategori: Sverige]][[Kategori: Sludge]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=N%C3%A4ssj%C3%B6&diff=522 2015-12-14T19:28:44Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Ah, Nässjö. Bara man tänker på stället är det som att en liten prutt blåser in genom springorna i fönsterfodret, bärandes på en stank av småländsk trångsynthet och skenhelig lutheransk moralism. Ska man fatta sig kort kan stan sägas vila på fyra grundstenar: ful arkitektur, uttryckslös rondellkonst, främlingsfientlighet och en väldigt olycklig lokaldialekt. Hela Småland är som bekant ett jävla helvete, men frågan är om inte Nässjö utmärker sig lite extra med sin gråa svennighet även i detta landskap, som inte precis är känt för sin världstillvända nyfikenhet. Många trodde sig se en ljusare framtid när bygden sket ur sig Backyard Babies på nittiotalet. Nässjöborna frågade sig om de nu kunde vara så väl att de hade ytterligare en fritidsaktivitet att välja på vid sidan av idrott, däckbränning och rasistisk aktivism, nämligen att njuta av lokal rockmusik. Svaret var ett rungande nej. Backyard Babies gav hemstaden långfingret och omlokaliserade. Och som alla så väl vet hade detta kajalanstrukna pojkrockband ändå ingen som helst positiv effekt på något håll i riket Sverige. Tur då att Nässjösönerna i Kongh av ren desperation och hatkärlek till bygden tog tjuren vid hornen och bildade ett litet sludgeband. Med detta har de kuskat land och rike runt för att visa upp en annan bild av hemstaden, en som är mindre kolmörk och ångestframkallande än den gällande. Bandets två låtar på svenska - ’Tänk på döden’ och ’Skymning’ – är exempel på hur Kongh använder sig av ett målande språk för att förändra människors attityd till Nässjö. Tyvärr har de på senare tid ändrat stuk på sången och därmed blivit betydligt sämre än tidigare, men ibland måste man ställa upp för medmänniskor som har det svårt, så se gärna till att gå på en Konghspelning, uttryck ditt stöd till killarna i bandet, skriv ett uppmuntrade ord på deras facebooksida eller stödköp en Kongh-tshirt. För gudarna vet att det inte kan vara lätt att vara sin hemstads enda hopp om en värdig framtid. <br /> <br /> [[Kategori: Sverige]][[Kategori: Sludge]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=M%C3%BCnchens_Olympiastadion&diff=521 2015-12-14T19:27:20Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Olympiastadion är en multisportarena i München som byggdes inför sommar-OS 1972. Här träffade den dåvarande kronprinsen sin Silvia Sommerlath för första gången vilket gjort att många svenskar får ett varmt leende på läpparna när dom hör arenans namn. Det är helt enkelt roligt att föreställa sig en dyngrak Tjabo som kör sin vanliga raggningsreplik på entrévärden om att hon kan få bli drottning och när han vaknar ur fyllan några veckor senare har han faktiskt råkat förlova sig. I resten av världen tänker dock de flesta främst på Olympiastadion för att det var här England spöade skiten ur Tyskland i herrfotboll med hela 5-1 den 1 september 2001, vilket inspirerade The Business till att skriva den allsångsvänliga Oi!-dängan ’England 5 - Germany 1’. Kvalitetsmässigt hamnar låten någon stans på övre halvan bland Business fotbollsrelaterade låtar. Bättre än 2001 års ’Guinness Boys’ om hur nice det är att kolla fotboll på puben och dricka bira, ungefär lika bra som 1988 års ’Hand ball’ om Maradonas tveksamma mål i VM-kvartsfinalen i Mexiko, nästan lika bra som 1994 års ’Maradona’ om hur mycket Maradona suger i största allmänhet och betydligt sämre än &#039;Southgate (Euro 96)&#039; i vilken bandet insisterar på att det hade varit bättre om Gareth Southgate hade satt istället för missat sin straff i semifinalen mot Tyskland i EM 96.<br /> [[Kategori: Tyskland]]<br /> [[Kategori: Oi!]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=N%C3%A4ssj%C3%B6&diff=515 2015-12-13T20:41:19Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Ah, Nässjö. Bara man tänker på stället är det som att en liten prutt blåser in genom springorna i fönsterfodret, bärandes på en stank av småländsk trångsynthet och skenhelig lutheransk moralism. Ska man fatta sig kort kan stan sägas vila på fyra grundstenar: ful arkitektur, uttryckslös rondellkonst, främlingsfientlighet och en väldigt olycklig lokaldialekt. Hela Småland är som bekant ett jävla helvete, men frågan är om inte Nässjö utmärker sig lite extra med sin gråa svennighet och sticker ut även i detta landskap, som inte precis är känt för sin världstillvända nyfikenhet. Många trodde sig se en ljusare framtid när bygden sket ur sig Backyard Babies på nittiotalet. Nässjöborna frågade sig om de nu kunde vara så väl att de hade ytterligare en fritidsaktivitet att välja på vid sidan av idrott, däckbränning och rasistisk aktivism, nämligen att njuta av lokal rockmusik. Svaret var ett rungande nej. Backyard Babies gav hemstaden långfingret och omlokaliserade. Och som alla så väl vet hade detta kajalanstrukna pojkrockband ändå ingen som helst positiv effekt på något håll i riket Sverige. Tur då att Nässjösönerna i Kongh av ren desperation och hatkärlek till bygden tog tjuren vid hornen och bildade ett litet sludgeband. Med detta har de kuskat land och rike runt för att visa upp en annan bild av hemstaden, en som är mindre kolmörk och ångestframkallande än den gällande. Bandets två låtar på svenska - ’Tänk på döden’ och ’Skymning’ – är exempel på hur Kongh använder sig av ett målande språk för att förändra människors attityd till Nässjö. Tyvärr har de på senare tid ändrat stuk på sången och därmed blivit betydligt sämre än tidigare, men ibland måste man ställa upp för medmänniskor som har det svårt, så se gärna till att gå på en Konghspelning, uttryck ditt stöd till killarna i bandet, skriv ett uppmuntrade ord på deras facebooksida eller stödköp en Kongh-tshirt. För gudarna vet att det inte kan vara lätt att vara sin hemstads enda hopp om en värdig framtid. <br /> <br /> [[Kategori: Sverige]][[Kategori: Sludge]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=N%C3%A4ssj%C3%B6&diff=514 2015-12-13T20:35:46Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Ah, Nässjö. Bara man tänker på stället är det som att en liten prutt blåser in genom springorna i fönsterfodret, bärandes på en stank av småländsk trångsynthet och lutheransk moral. Ska man fatta sig kort kan stan sägas vila på fyra grundstenar: ful arkitektur, uttryckslös rondellkonst, främlingsfientlighet och en väldigt olycklig lokaldialekt. Hela Småland är som bekant ett jävla helvete, men frågan är om inte Nässjö utmärker sig för sin gråa svennighet även i detta landskap, som inte precis är känt för sin världstillvända nyfikenhet. Många trodde att trenden hade vänt när bygden sket ur sig Backyard Babies på nittiotalet. Nässjöborna frågade sig om de nu skulle ha ytterligare en fritidsaktivitet att välja på vid sidan av idrott och rasistisk aktivism, nämligen att njuta av lokal rockmusik. Svaret var ett rungande nej. Backyard Babies gav hemstaden långfingret och omlokaliserade, och som alla så väl vet hade detta kajalanstrukna pojkrockband ändå inga som helst positiva effekter på något håll i riket Sverige. Tur då att Nässjösönerna i Kongh av ren desperation och hatkärlek till bygden tog tjuren vid hornen och bildade ett sludgeband. Med detta har de kuskat omkring i riket för att visa upp en annan bild av hemstaden, en som är mindre kolmörk och ångestframkallande än den gällande. Bandets två låtar på svenska - ’Tänk på döden’ och ’Skymning’ – är exempel på hur Kongh använder sig av ett målande språk för att förändra människors attityd till Nässjö. Tyvärr har de ändrat stuk på sången och därmed blivit betydligt sämre än tidigare, men ibland måste man ställa upp för medmänniskor som har det svårt, så se gärna till att gå på en Konghspelning, uttryck ditt stöd till killarna i bandet, skriv ett uppmuntrade ord på deras facebooksida eller stödköp en Kongh-tshirt. För gudarna vet att det inte kan vara lätt att vara sin hemstads enda hopp om en värdig framtid. <br /> <br /> [[Kategori: Sverige]][[Kategori: Sludge]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=N%C3%A4ssj%C3%B6&diff=513 2015-12-13T20:22:33Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Ah, Nässjö. Bara man tänker på stället är det som att en liten vind blåser in genom springorna i fönsterfodret, en vind som bär med sig en stank av småländsk trångsynthet och lutheransk moral. Ska man fatta sig kort kan stan sägas vila på fyra grundstenar: Svensk 60-talsbrutalism, smakfullt uttryckslös rondellkonst, tacofredag och ett dussin Sverigedemokratiska i kommunfullmäktige. Hela Småland är som bekant ett jävla helvete, men frågan är om inte Nässjö utmärker sig för sin gråa svennighet även i detta höglänta landskap. Många trodde att trenden hade vänt när byn sket ur sig Backyard Babies på nittiotalet. I bygden frågade man sig om man nu skulle ha ytterligare en fritidsaktivitet att välja på vid sidan av idrott och rasistisk aktivism, nämligen att njuta av lokal rockmusik. Svaret var ett rungande nej. Backyard Babies gav hemstaden långfingret och omlokaliserade och som alla så väl vet hade detta kajalanstrukna pojkrockband ändå inga som helst positiva effekter på sin omgivning. Tur då att Nässjösönerna i Kongh av ren desperation och hatkärlek till bygden tog tjuren vid hornen och bildade ett sludgeband. Med detta har de kuskat omkring i riket för att visa upp en annan bild av hemstaden, en som är mindre kolmörk och ångestframkallande än den gällande. Bandets två låtar på svenska - ’Tänk på döden’ och ’Skymning’ – är exempel på hur Kongh använder sig av ett målande språk för att förändra människors attityd till Nässjö. Så, om du supportar scenen, gå då på en Konghspelning och uttryck ditt stöd till killarna i bandet, skriv ett uppmuntrade ord på deras facebooksida eller kör en Kongh-tshirt så att du kan hjälpa till att föra ut budskapet. För gudarna vet att det inte kan vara lätt att vara sin hemstads enda hopp om en värdig framtid. <br /> <br /> [[Kategori: Sverige]][[Kategori: Sludge]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=N%C3%A4ssj%C3%B6&diff=512 2015-12-13T20:15:25Z

<p>Dangerzone2010: Skapade sidan med &#039;Ah, Nässjö. Bara man tänker på stället är det som att en liten vind blåser in genom springorna i fönsterfodret, en vind som bär med sig en stank av småländsk trång...&#039;</p> <hr /> <div>Ah, Nässjö. Bara man tänker på stället är det som att en liten vind blåser in genom springorna i fönsterfodret, en vind som bär med sig en stank av småländsk trångsynthet och lutheransk moral. Ska man fatta sig kort kan stan sägas vila på fyra grundstenar: Svensk 60-talsbrutalism, smakfullt uttryckslös rondellkonst, tacofredag och ett dussin Sverigedemokratiska i kommunfullmäktige. Hela Småland är som bekant ett jävla helvete, men frågan är om inte Nässjö utmärker sig för sin gråa svennighet även i detta höglänta landskap. Många trodde att trenden hade vänt när byn sket ur sig Backyard Babies på nittiotalet. Man frågade sig om man nu skulle ha ytterligare en fritidsaktivitet, förutom idrott och rasistisk aktivism, nämligen att njuta av lokal rockmusik. Svaret var ett rungande nej. Som alla vet hade detta kajaltäkta pojkrockband inga som helst positiva effekter på vare sig Nässjö eller landet i övrigt. Tur då att Nässjösönerna i Kongh av ren desperation och hatkärlek till bygden tog tjuren vid hornen och bildade ett sludgeband. Med detta har de sedan kuskat omkring i riket för att visa upp en annan bild av hemstaden, en som är mindre kolmörk och ångestframkallande än den gällande. Bandets två låtar på svenska - ’Tänk på döden’ och ’Skymning’ – är exempel på hur Kongh använder sig av ett målande språk för att förändra människors attityd till Nässjö. <br /> <br /> [[Kategori: Sverige]][[Kategori: Sludge]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Diskussion:M%C3%A5lilla&diff=508 2015-12-11T13:18:06Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Det här kräver lite bevandring inom buskisrocken, men roligt! /Lennart Hellsings fortfarande varma lik<br /> <br /> Tvivlar på att någon utanför den här kretsen kommer fatta alla artiklar men det tycker jag är kul. Den här låttexten har dessutom beefheartnivå på surrealismen tycker jag så bra om fler får upp ögonen för. /Börje Lundin<br /> <br /> Det här flög över huvudet på mig, men jag tycker bara att det är kul att få vara med. // Helena Bergström</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=R%C3%B6da_Torget&diff=506 2015-12-11T12:49:12Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Röda Torget är inte bara en betongplatta i Moskva utan även en fyrvägskorsning belägen i Umeå. Där Östra Kyrkogatan och Europaväg 12 Blå Vägen möts har statsplanerarna bestämt att det ska finnas rödljus i alla riktingar, och att de helst ska visa rött samtidigt för att irritera både finska truckers på väg till Vasafärjan som blastar Hurricanes på helgvolym så väl som småbarnsföräldrar på väg hem till bostadsrätten på Haga som spisar Bo Kaspers om de är töntar och Säkert! om de är gamla indielirare. <br /> <br /> Beläget i torgets sydvästra hörn ligger idag Thorén Business School som utbildar stans småkapitalister till att bli entreprenörer och annat mög. Vad de små rövhjärnorna inte vet att där de lär sig om osynliga handens förträfflighet låg en gång den beryktade fritidsgården Galaxen, Umeå Hardcore anno 92&#039;s spelsätte nummer ett. <br /> <br /> Det var här Refused predikade för massorna om djurrätt, nykterhet och mot slutet extremt akademisk marxism. Det var här Earth Crisis lärde umeborna att det var likställt med våldtäkt att dricka mjölk, och det var här Biohazard lärde ut sitt budskap att det var tufft att vara tufft. Det var här som Abinhanda började vägen från hc-band till allmänt lökigt band, och det var här nästan alla andra band spelade inför storpublik. Doughnuts, Saidiwas, Final Exit, kort sagt alla, var där.<br /> <br /> En vanlig fredag kunde 400 upp-Xade kids i nedre tonåren gå apeshit till tonerna av den senaste hc:n, men allt fast förflyktigas och så även detta med hjälp av Umeå Kommuns kulturfientliga byråkrati. <br /> <br /> Så det kan ni tänka på nästa gång ni sitter där och svär för att det är rött trots att inte en biljävel kör nånstans.<br /> [[Kategori: Sverige]]<br /> [[Kategori: Hardcore]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Ulan-Ude&diff=505 2015-12-11T12:44:47Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>I den sibiriska regionen Burjatien, längst med den transsibiriska järnvägen, ligger staden Ulan-Ude. Staden är den tredje största i östra Sibirien, med sina ca 450.000 invånare. Under sovjettiden förärades staden med världens största Leninhuvud, en nätt bronsklump som väger in på 42.000 kilogram. Från staden kommer även punkbandet ORGAZM NOSTRADAMUSA (Nostradamus orgasm) vars exploitedinfluerade fulpunk blev populär i Ryssland i början av 2000-talet. Internationellt blev bandet tragiskt nog mest känt i och med två av bandmedlemmarnas frånfälle. Gitarristen Abba blev mördad av skinnskallar från Moskva. De gav den sibiriske strängbändaren en flaska vodka, som visade sig innehålla batterisyra. Sångaren Ugol dog i St. Petersburg av en dödlig cocktail bestående av piller och alkohol. Minnet av ORGAZM NOSTRADAMUSA kan sägas vara stadens andra monument, näst Leninhuvudet. Vladimir Iljitj Uljanov Lenins bronskranium är ett monument över ett totalitärt förflutet, som väcker både känslor av skräck och nostalgi hos Ryssarna. ORGAZM NOSTRADAMUSA och dess döda medlemmar är ett monument över hur fjantiga alla västvärldens punkare är i jämförelse med Rysslands motsvarigheter. <br /> <br /> [[Kategori: Ryssland]] [[Kategori: Ulan-Ude]] [[Kategori: Punk]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Peel_Acres&diff=491 2015-12-10T12:47:16Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Peel Acres är en gård i byn Great Finborough i Suffolk, England. Det är här där den legendariske radiomannen John Peel (1939-2004) levde ut sin sista tid på jorden och även sände radio nån gång ibland, från det rum som speciellt inrättats för ändamålet. Men i slutet softade Peel (Eng. ’skal’) ner med radiosändandet och hasade istället runt i sin kåk och log för sig själv åt alla de undermåliga Peel sessions-skivor som kommit till på grund av hans förehavanden i olika BBC-studios genom åren. Dem lägger folk sina pengar på, tänkre han, och skakde leendes på huvudet medan han tittade på gårdens gässlingar som tågade förbi utanför fönstret, påväg till dammen för en simtur. Men snart bleknade leendet.&lt;br&gt;&lt;br&gt; Klockan är halv åtta på morgonen och frun har åkt till Stowmarket för att handla hundmat. Vad ska John hitta på idag? Det är jämt så tråkigt nu för tiden. Han ångrar lite att han bitvis dragit sig tillbaka från radiovärlden. Först kändes det skönt som fan att få vila och vara i fred med familj och vänner, men med tiden har det känts allt mer som att det är något som fattas. Ett tag försökte han fylla hålet med att odla i trädgården, men alla tomatplantor dog nästan direkt och päronträdet har knappt växt så det märks. Peel går ut på gården och kastar en tennisboll mot garageporten ett par gånger, men sen råkar han träffa stupröret så att bollen studsar iväg och hamnar mitt i den lilla dammen. Han hämtar en kratta och försöker komma åt bollen med den, men han når inte och märker att han skrämmer upp de små gåsbarnen med sina yviga gester. Peel suckar, håller ut krattan från kroppen och börjar snurra runt, runt, runt. Trädgården blir som ett virvlande töcken. Han sluter ögonen och släpper taget om krattan, så att den flyger in i ett buskage. Han klampar tillbaka in i huset genom köksingången, med avsikt att värma en panini i smörgåsgrillen. Medan han väntar bläddrar han förstrött i en broschyr med bilder på gummistövlar. Han lägger en servett på en assiett, och när han anser att paninin är klar lägger han den ovanpå, tar med en kopp rykande buljong och sätter sig vid bordet in the parlour. Här ligger en booklet från Napalm Deaths &lt;i&gt;Harmony Corruption&lt;/i&gt;. Hur har du kommit hit din lilla gynnare? skrattar han, nu på lite bättre humör. Du ska ju vara i sitt skivfodral. Nåväl… Han bläddrar lite i trycksaken, men tittar mest på bilderna. Försjunken i ett riktigt ruskigt collage tar han en stor tugga Panini. Hot! Hot! Ajajaj! Han frustar ut tuggan i servetten. Slänger den från sig och tittar bort. Det gör ont som fan i Peels mun nu. Det känns som att tungan är alldeles sträv, som vore den belagd med sandpapper. Kuk! tänker Peel och ser ner på mattan under bordet, där han får syn på fodralet till &lt;i&gt;Harmony Corruption&lt;/i&gt;. &lt;br&gt;&lt;br&gt; Knack, knack, låter det från dörren. Peel rusar upp, glad i hågen. Vem i allsin dagar kan det vara? Alltid excellent att få besök! Han formligen sliter upp dörren. Och vem är det som står där lutad mot dörrposten, tror ni, om inte Leslie West från Mountain! Kul! Peel skickar fram kardan och gör en ansats att säga, &lt;i&gt;Leslie, old chap. It is great to see you! Wanna sit down and chat about the good old days for a radio show?&lt;/i&gt; men tungan är helt uppfuckad och ut kommer bara Jesjie oj sapp. Gejt ju see you… &lt;br&gt;Another day at Peel Acres. <br /> <br /> [[Kategori: England]] [[Kategori: musikindustrin]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Wynooche_Avenue_East&diff=489 2015-12-10T00:34:55Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Få har någon aning om vad som finns att se på Wynooche Avenue East i Montesano, Washinton, Amerikas förenta stater, förutom en matvarubutik som tillhör kedjan Thriftway. Här arbetade kring kristi födelse ingen mindre än den med ett rikt hårsvall välsignade gitarristen Buzz Osbourn. Det gjorde också hans chef Melvin, som enligt utsago ska ha varit ett riktigt litet rövarsle. Han var keff och ogin så till den milda grad att Osbourn inte kände att han hade något annat val än att starta ett av 80/90talets mest inflytelserika undergroundrockband och döpa det efter sin osympatiske arbetsledare. Och det kan vi skatta oss lyckliga för idag. Så nästa gång du är på väg över parkeringen för att klippa av bromsrören på din chefs bil eller befinner dig flygandes över hens skrivbord för att trycka ner häftapparten i chefens svalg, ägna då Osbourns mer konstruktiva lösning på situationen en tanke och överväg att döpa ett jättekonstigt rockband efter skithögen istället.<br /> [[Kategori: USA]][[Kategori: rock]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Wynooche_Avenue_East&diff=488 2015-12-10T00:34:03Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Få har någon aning om vad som finns att se på Wynooche Avenue East i Montesano, Washinton, Amerikas förenta stater, förutom en matvarubutik som tillhör kedjan Thriftway. Här arbetade kring kristi födelse ingen mindre än den med ett rikt hårsvall välsignade gitarristen Buzz Osbourn. Det gjorde också hans chef Melvin, som enligt utsago ska ha varit ett riktigt litet rövarsle. Han var keff och ogin så till den milda grad att Osbourn inte kände att han hade något annat val än att starta ett av 80/90talets mest inflytelserika undergroundrockband och döpa det efter sin osympatiske arbetsledare. Och det kan vi skatta oss lyckliga för idag. Så nästa gång du är på väg över parkeringen för att klippa av bromsrören på din chefs bil eller befinner dig flygandes över hens skrivbord för att trycka ner häftapparten i chefens svalg, ägna då Osbourns mer konstruktiva sätt en tanke och överväg att döpa ett jättekonstigt rockband efter skithögen istället.<br /> [[Kategori: USA]][[Kategori: rock]]</div>

Dangerzone2010 http://rocknroll.videnskaben.com/index.php?title=Wynooche_Avenue_East&diff=487 2015-12-10T00:33:22Z

<p>Dangerzone2010: </p> <hr /> <div>Få har någon aning om vad som finns att se på Wynooche Avenue East i Montesano, Washinton, Amerikas förenta stater, förutom en matvarubutik som tillhör kedjan Thriftway. Här arbetade kring kristi födelse ingen mindre än den med ett rikt hårsvall välsignade gitarristen Buzz Osbourn. Det gjorde också hans chef Melvin, som enligt utsago ska ha varit ett riktigt litet rövarsle. Han var keff och ogin så till den milda grad att Osbourn inte kände att han hade något annat val än att starta ett av 80/90talets mest inflytelserika undergroundrockband och döpa det efter sin osympatiske arbetsledare. Och det kan vi skatta oss lyckliga för idag. Så nästa gång du kommer är på väg över parkeringen för att klippa av bromsrören på din chefs bil eller befinner dig flygandes över hens skrivbord för att trycka ner häftapparten i chefens svalg, ägna då Osbourns mer konstruktiva sätt en tanke och överväg att döpa ett jättekonstigt rockband efter skithögen istället.<br /> [[Kategori: USA]][[Kategori: rock]]</div>

Dangerzone2010