Zambia - Versionshistorik

Dangerzone2010 den 5 november 2015 kl. 09.57

2015-11-05T09:57:35Z

Dangerzone2010 den 4 november 2015 kl. 16.46

2015-11-04T16:46:46Z

Dangerzone2010: Skapade sidan med 'Från slutet av 1800- och fram till sextiotalet kallades Zambia skämtsamt för Norra Rhodesia. Det beboddes då av engelsmän och andra européer som kolonisten och ärkemupp...'

2015-11-04T16:34:23Z

Skapade sidan med 'Från slutet av 1800- och fram till sextiotalet kallades Zambia skämtsamt för Norra Rhodesia. Det beboddes då av engelsmän och andra européer som kolonisten och ärkemupp...'

Ny sida

Från slutet av 1800- och fram till sextiotalet kallades Zambia skämtsamt för Norra Rhodesia. Det beboddes då av engelsmän och andra européer som kolonisten och ärkemuppen Cecil Rhodes utan att fråga någon bjudit in. År 1964 hade dock befolkningen ledsnat på tedrickande och cricketspelande engelsmän, bad dem vänligt men bestämt att fara dit pepparn växer och utropade det självständiga landet Zambia. Då blev det genast mer najs och vad passar då bättre än lite good old rock and roll, tyckte Zambierna och startade ett gäng så kallade Zamrock-band. Dessa lirade ofta något slags Hendrix-inspirerad psychrock med inslag av lokaltypisk musik. Stört och ballast var bandet Witch. Tänk 60% Electric Ladyland, 15% Sabbath och resten annat. Det här blev ju som alla förstår en succé. De drog en tusenhövdad publik när de uppträdde på fotbollsarenor runt om i södra Afrika och hade en frontman med artistnamnet Jagari, en afrikanisering av det i rocksammanhang vanliga namnet Mick Jagger. Men allt roligt har ett slut och på sjuttiotalet ökade förtrycket från regimen. Utegångsförbud utlystes och eftersom alla normalt funtade människor hajar att det suger att gå på spelning på dagen la Jagari och hans polare ner. Under 2000-talet utkom dock en fet 5xLP samlingsbox med Witch-låtar och Jagari axlade än en gång yxan, så har man vägarna förbi bör man definitivt gå på en spelning med honom.

[[Kategori: Afrika]][[Kategori: psych]]

← Äldre version		Versionen från 5 november 2015 kl. 09.57
Rad 1:		Rad 1:
−	Från slutet av 1800- och fram till sextiotalet kallades Zambia skämtsamt för Norra Rhodesia. Det beboddes då av engelsmän och andra européer som kolonisten och ärkemuppen Cecil Rhodes utan att fråga någon bjudit in. År 1964 hade dock befolkningen ledsnat på tedrickande och cricketspelande engelsmän, bad dem vänligt men bestämt att fara dit pepparn växer och utropade det självständiga landet Zambia. Då blev det genast mer najs och vad passar då bättre än lite good old rock and roll, tyckte Zambierna och startade ett gäng så kallade Zamrock-band. Dessa lirade ofta något slags Hendrix-inspirerad psychrock med inslag av lokaltypisk musik. Störst och ballast var bandet Witch. Tänk 60% Electric Ladyland, 15% Sabbath och resten annat. Det här blev ju som alla förstår en succé. De drog en ~~tusenhövdad~~ publik när de uppträdde på fotbollsarenor runt om i södra Afrika och hade en frontman med artistnamnet Jagari, en afrikanisering av det i rocksammanhang vanliga namnet Mick Jagger. Men allt roligt har ett slut och på sjuttiotalet ökade förtrycket från regimen. Utegångsförbud utlystes och eftersom alla normalt funtade människor hajar att det suger att gå på spelning på dagen la Jagari och hans polare ner. Under 2000-talet utkom dock en fet 5xLP samlingsbox med Witch-låtar och Jagari axlade än en gång yxan, så har man vägarna förbi bör man definitivt gå på en spelning med honom.	+	Från slutet av 1800- och fram till sextiotalet kallades Zambia skämtsamt för Norra Rhodesia. Det beboddes då av engelsmän och andra européer som kolonisten och ärkemuppen Cecil Rhodes utan att fråga någon bjudit in. År 1964 hade dock befolkningen ledsnat på tedrickande och cricketspelande engelsmän, bad dem vänligt men bestämt att fara dit pepparn växer och utropade det självständiga landet Zambia. Då blev det genast mer najs och vad passar då bättre än lite good old rock and roll, tyckte Zambierna och startade ett gäng så kallade Zamrock-band. Dessa lirade ofta något slags Hendrix-inspirerad psychrock med inslag av lokaltypisk musik. Störst och ballast var bandet Witch. Tänk 60% Electric Ladyland, 15% Sabbath och resten annat. Det här blev ju som alla förstår en succé. De drog en mångtusenhövdad publik när de uppträdde på fotbollsarenor runt om i södra Afrika och hade en frontman med artistnamnet Jagari, en afrikanisering av det i rocksammanhang vanliga namnet Mick Jagger. Men allt roligt har ett slut och på sjuttiotalet ökade förtrycket från regimen. Utegångsförbud utlystes och eftersom alla normalt funtade människor hajar att det suger att gå på spelning på dagen la Jagari och hans polare ner. Under 2000-talet utkom dock en fet 5xLP samlingsbox med Witch-låtar och Jagari axlade än en gång yxan, så har man vägarna förbi bör man definitivt gå på en spelning med honom.

	[[Kategori: Afrika]][[Kategori: psych]]		[[Kategori: Afrika]][[Kategori: psych]]

← Äldre version		Versionen från 4 november 2015 kl. 16.46
Rad 1:		Rad 1:
−	Från slutet av 1800- och fram till sextiotalet kallades Zambia skämtsamt för Norra Rhodesia. Det beboddes då av engelsmän och andra européer som kolonisten och ärkemuppen Cecil Rhodes utan att fråga någon bjudit in. År 1964 hade dock befolkningen ledsnat på tedrickande och cricketspelande engelsmän, bad dem vänligt men bestämt att fara dit pepparn växer och utropade det självständiga landet Zambia. Då blev det genast mer najs och vad passar då bättre än lite good old rock and roll, tyckte Zambierna och startade ett gäng så kallade Zamrock-band. Dessa lirade ofta något slags Hendrix-inspirerad psychrock med inslag av lokaltypisk musik. ~~Stört~~ och ballast var bandet Witch. Tänk 60% Electric Ladyland, 15% Sabbath och resten annat. Det här blev ju som alla förstår en succé. De drog en tusenhövdad publik när de uppträdde på fotbollsarenor runt om i södra Afrika och hade en frontman med artistnamnet Jagari, en afrikanisering av det i rocksammanhang vanliga namnet Mick Jagger. Men allt roligt har ett slut och på sjuttiotalet ökade förtrycket från regimen. Utegångsförbud utlystes och eftersom alla normalt funtade människor hajar att det suger att gå på spelning på dagen la Jagari och hans polare ner. Under 2000-talet utkom dock en fet 5xLP samlingsbox med Witch-låtar och Jagari axlade än en gång yxan, så har man vägarna förbi bör man definitivt gå på en spelning med honom.	+	Från slutet av 1800- och fram till sextiotalet kallades Zambia skämtsamt för Norra Rhodesia. Det beboddes då av engelsmän och andra européer som kolonisten och ärkemuppen Cecil Rhodes utan att fråga någon bjudit in. År 1964 hade dock befolkningen ledsnat på tedrickande och cricketspelande engelsmän, bad dem vänligt men bestämt att fara dit pepparn växer och utropade det självständiga landet Zambia. Då blev det genast mer najs och vad passar då bättre än lite good old rock and roll, tyckte Zambierna och startade ett gäng så kallade Zamrock-band. Dessa lirade ofta något slags Hendrix-inspirerad psychrock med inslag av lokaltypisk musik. Störst och ballast var bandet Witch. Tänk 60% Electric Ladyland, 15% Sabbath och resten annat. Det här blev ju som alla förstår en succé. De drog en tusenhövdad publik när de uppträdde på fotbollsarenor runt om i södra Afrika och hade en frontman med artistnamnet Jagari, en afrikanisering av det i rocksammanhang vanliga namnet Mick Jagger. Men allt roligt har ett slut och på sjuttiotalet ökade förtrycket från regimen. Utegångsförbud utlystes och eftersom alla normalt funtade människor hajar att det suger att gå på spelning på dagen la Jagari och hans polare ner. Under 2000-talet utkom dock en fet 5xLP samlingsbox med Witch-låtar och Jagari axlade än en gång yxan, så har man vägarna förbi bör man definitivt gå på en spelning med honom.

	[[Kategori: Afrika]][[Kategori: psych]]		[[Kategori: Afrika]][[Kategori: psych]]