Skillnad mellan versioner av "Marlton"
| (En mellanliggande version av en annan användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | Marlton, är en stad i delstaten New Jersey, USA, med lite över tio tusen invånare. Stadens historia går så långt tillbaka som 1670talet, då den bildades av nederländska och walesiska jordbrukare. Namnet, som är upptecknat först på 1800-talet kommer sig av att det i trakten utvinns marl-lera som bland annat används som gödsel och vid filtrering av vatten. I rocksammanhang förknippas dock Marlton med fritänkaren Joseph Clois Shivers, Jr. (November 29, 1920 – September 1, 2014), som föddes och växte upp i staden. I trakten berättas att Joseph som barn ska ha varit en riktig liten illbatting som gärna hittade på hyss och äventyrliga lekar. Men barndomen är som bekant försvinnande kort, och efter den följer ett större allvar, med krav på ansvar och förväntan om att man ska förvärvsarbeta. Joseph sökte efter fullgjord grundskola in till det respekterade Duke University, där han doktorerade i organisk kemi innan han hunnit fylla tjugosex. Ett sådant akademiskt stjärnskott var naturligtvis den i slutet av 40talet och början av 50talet snabbt växande kemikalieindustrin naturligtvis mer än villig att anställa | + | Marlton, är en stad i delstaten New Jersey, USA, med lite över tio tusen invånare. Stadens historia går så långt tillbaka som 1670talet, då den bildades av nederländska och walesiska jordbrukare. Namnet, som är upptecknat först på 1800-talet kommer sig av att det i trakten utvinns marl-lera som bland annat används som gödsel och vid filtrering av vatten. I rocksammanhang förknippas dock Marlton med fritänkaren Joseph Clois Shivers, Jr. (November 29, 1920 – September 1, 2014), som föddes och växte upp i staden. I trakten berättas att Joseph som barn ska ha varit en riktig liten illbatting som gärna hittade på hyss och äventyrliga lekar. Men barndomen är som bekant försvinnande kort, och efter den följer ett större allvar, med krav på ansvar och förväntan om att man ska förvärvsarbeta. Joseph sökte efter fullgjord grundskola in till det respekterade Duke University, där han doktorerade i organisk kemi innan han hunnit fylla tjugosex. Ett sådant akademiskt stjärnskott var naturligtvis den i slutet av 40talet och början av 50talet snabbt växande kemikalieindustrin naturligtvis mer än villig att anställa. Därför fann Joseph arbete vid en koncern med det belgisktklingande namnet DuPont, som idag är en av världens största kemikalieföretag. Där arbetade han med glädje och entusiasm med att framställa nya syntetiska sammansättningar och det tog inte lång tid innan han börjat göra stora och viktiga upptäkter för sin arbetsgivare. Redan i början av 50talet beslutade företagsledningen därför att ge honom så fria tyglar och stora resurser som möjligt. Joseph kastade sig nu in i arbetet med förnyad frenesi, ja med vad som nästan kan beskrivas som ett kreativt ursinne. En idé hade formats i hans huvud och han kunde inte få ro förrän han förverkligat den. Inget annat intresserade honom. Dag som natt arbetade han lika fokuserat. Om man frågade honom om han ville ha en macka eller nåt sånt svarade han antingen inte alls eller skrek i raseri att han inte fick bli störd. Han alienerade alla i sin omgivning. Det såg ut som ett bombnedslag hemma hos honom, eftersom han var så upptagen jämt. Folk i bygden började kolla snett på Joseph när han kom gåendes nedför Mainstreet. Men så en dag, när kollegorna kom till jobbet på morgonen, stod han där med ett leende på läpparna och ett nytt slags lugn över sig, hållandes världens första lapp av ett nyuppfunnet syntetiskt material - Spandex. Tyvärr tog det ytterligare två decennier innan någon frivilligt satte på sig ett par spandexbyxor, men sedan började det rulla på. Och i och med att Sabbaths <i>Sabotage</i> landade på skivaffärsdiskarna övergav ungdomen sina sista betänkligheter över hur sådana byxor kan tänkas påverka fertiliteten, och succén var genast ett faktum. Idag går som bekant var och varannan tysk powermetalsnubbe runt i ett par riktigt inpyrda spandexbadboys. Så Shivers = 1, alla jävla visionslösa haters = noll. |
[[Kategori: USA]][[Kategori: hårdrock]] | [[Kategori: USA]][[Kategori: hårdrock]] | ||
Nuvarande version från 20 december 2015 kl. 13.45
Marlton, är en stad i delstaten New Jersey, USA, med lite över tio tusen invånare. Stadens historia går så långt tillbaka som 1670talet, då den bildades av nederländska och walesiska jordbrukare. Namnet, som är upptecknat först på 1800-talet kommer sig av att det i trakten utvinns marl-lera som bland annat används som gödsel och vid filtrering av vatten. I rocksammanhang förknippas dock Marlton med fritänkaren Joseph Clois Shivers, Jr. (November 29, 1920 – September 1, 2014), som föddes och växte upp i staden. I trakten berättas att Joseph som barn ska ha varit en riktig liten illbatting som gärna hittade på hyss och äventyrliga lekar. Men barndomen är som bekant försvinnande kort, och efter den följer ett större allvar, med krav på ansvar och förväntan om att man ska förvärvsarbeta. Joseph sökte efter fullgjord grundskola in till det respekterade Duke University, där han doktorerade i organisk kemi innan han hunnit fylla tjugosex. Ett sådant akademiskt stjärnskott var naturligtvis den i slutet av 40talet och början av 50talet snabbt växande kemikalieindustrin naturligtvis mer än villig att anställa. Därför fann Joseph arbete vid en koncern med det belgisktklingande namnet DuPont, som idag är en av världens största kemikalieföretag. Där arbetade han med glädje och entusiasm med att framställa nya syntetiska sammansättningar och det tog inte lång tid innan han börjat göra stora och viktiga upptäkter för sin arbetsgivare. Redan i början av 50talet beslutade företagsledningen därför att ge honom så fria tyglar och stora resurser som möjligt. Joseph kastade sig nu in i arbetet med förnyad frenesi, ja med vad som nästan kan beskrivas som ett kreativt ursinne. En idé hade formats i hans huvud och han kunde inte få ro förrän han förverkligat den. Inget annat intresserade honom. Dag som natt arbetade han lika fokuserat. Om man frågade honom om han ville ha en macka eller nåt sånt svarade han antingen inte alls eller skrek i raseri att han inte fick bli störd. Han alienerade alla i sin omgivning. Det såg ut som ett bombnedslag hemma hos honom, eftersom han var så upptagen jämt. Folk i bygden började kolla snett på Joseph när han kom gåendes nedför Mainstreet. Men så en dag, när kollegorna kom till jobbet på morgonen, stod han där med ett leende på läpparna och ett nytt slags lugn över sig, hållandes världens första lapp av ett nyuppfunnet syntetiskt material - Spandex. Tyvärr tog det ytterligare två decennier innan någon frivilligt satte på sig ett par spandexbyxor, men sedan började det rulla på. Och i och med att Sabbaths Sabotage landade på skivaffärsdiskarna övergav ungdomen sina sista betänkligheter över hur sådana byxor kan tänkas påverka fertiliteten, och succén var genast ett faktum. Idag går som bekant var och varannan tysk powermetalsnubbe runt i ett par riktigt inpyrda spandexbadboys. Så Shivers = 1, alla jävla visionslösa haters = noll.
