Skillnad mellan versioner av "Reitknechtstraße 6"
(Skapade sidan med 'En improviserad kommunikationscentral, Madballs turnébuss. Hamburg, 2014. Hoya Roc håller en mikrofon i sina svettiga händer. Den är kopplad till hans smart phone. Han gå...') |
|||
| (2 mellanliggande versioner av 2 användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
En improviserad kommunikationscentral, Madballs turnébuss. Hamburg, 2014. Hoya Roc håller en mikrofon i sina svettiga händer. Den är kopplad till hans smart phone. Han går igenom vad han måste säga. Kvällen innan meddelades att de och Agnostic Front ställde in sin spelning i Aten. Grekland, mitt i en ekonomisk kris, kokade efter beslutet. Hoya kände precis som grekerna, att vad ett land i kris behöver är mer unity och gungiga basgångar, inte mindre. Nätet hade svämmat över av hatfyllda kommentarer riktade mot banden efter att nyheten kommit ut. Han behövde lösa det här. Han behövde hålla ett tal som förklarade inte bara de turnerande hardcorebandens ekonomiska begränsningar, utan även den mänskliga naturen. Säkerligen skulle Platons och Sokrates arvtagare förstå att livet inte alltid är möjligt att kalkylera och beräkna. Och om det vore det, skulle det kunna kallas mänskligt liv? Istället borde man kunna fröjdas åt kaoset, eftersom det är det mänskligaste av tillstånd. Han tryckte på ikonen som signalerade "inspelning", harklade sig och tog till orda: | En improviserad kommunikationscentral, Madballs turnébuss. Hamburg, 2014. Hoya Roc håller en mikrofon i sina svettiga händer. Den är kopplad till hans smart phone. Han går igenom vad han måste säga. Kvällen innan meddelades att de och Agnostic Front ställde in sin spelning i Aten. Grekland, mitt i en ekonomisk kris, kokade efter beslutet. Hoya kände precis som grekerna, att vad ett land i kris behöver är mer unity och gungiga basgångar, inte mindre. Nätet hade svämmat över av hatfyllda kommentarer riktade mot banden efter att nyheten kommit ut. Han behövde lösa det här. Han behövde hålla ett tal som förklarade inte bara de turnerande hardcorebandens ekonomiska begränsningar, utan även den mänskliga naturen. Säkerligen skulle Platons och Sokrates arvtagare förstå att livet inte alltid är möjligt att kalkylera och beräkna. Och om det vore det, skulle det kunna kallas mänskligt liv? Istället borde man kunna fröjdas åt kaoset, eftersom det är det mänskligaste av tillstånd. Han tryckte på ikonen som signalerade "inspelning", harklade sig och tog till orda: | ||
| − | "Medborgare av Grekland. Hör mig, en enfaldig man vid namn Hoya Roc. Jag talar till er i sak av basist i Madball. Men också som människa. Jag vill presentera mitt herrskap med ett förtröstans budskap i denna tid, ge en dionysisk dimension till det lidande ni befinner er i. Tillåt mig parafrasera Dostojevskij när jag säger att människan älskar att skapa och bygga vägar, det är utom all tvivel. Men hur kommer det sig då att att hon så lidelsefullt älskar också förödelse och kaos? Kan inte skälet vara att att hon själv känner en instinktiv rädsla att nå fram till målet och fullborda det byggnadsverk hon håller på att skapa? Visserligen gör inte människan annat än att söka efter två gånger två är fyra, hon seglar över oceaner, offrar sitt liv i detta sökande, men att finna, att verkligen nå fram till det hon söker, det inger henne faktiskt en sorts rädsla. Så när vår spelning på AN Cub blev inställd, kan ni kanske se det som ett frustrerande brott i den ekvation livet riskerar att reduceras till?" | + | "Medborgare av [[Grekland]]. Hör mig, en enfaldig man vid namn Hoya Roc. Jag talar till er i sak av basist i Madball. Men också som människa. Jag vill presentera mitt herrskap med ett förtröstans budskap i denna tid, ge en dionysisk dimension till det lidande ni befinner er i. Tillåt mig parafrasera Dostojevskij när jag säger att människan älskar att skapa och bygga vägar, det är utom all tvivel. Men hur kommer det sig då att att hon så lidelsefullt älskar också förödelse och kaos? Kan inte skälet vara att att hon själv känner en instinktiv rädsla att nå fram till målet och fullborda det byggnadsverk hon håller på att skapa? Visserligen gör inte människan annat än att söka efter två gånger två är fyra, hon seglar över oceaner, offrar sitt liv i detta sökande, men att finna, att verkligen nå fram till det hon söker, det inger henne faktiskt en sorts rädsla. Så när vår spelning på AN Cub blev inställd, kan ni kanske se det som ett frustrerande brott i den ekvation livet riskerar att reduceras till?" |
| − | Efter sitt inledande stycke redogjorde Hoya Roc i minutiös detalj för Madballs bokföring de senaste tio åren, så begripliggöra för publiken att de förvisso också gått igenom sina elddop. Därefter skickade han ut sitt meddelande i cyberspace, hoppfull om lugna massorna. | + | Efter sitt inledande stycke redogjorde Hoya Roc i minutiös detalj för Madballs bokföring de senaste tio åren, och på så sätt begripliggöra för publiken att de förvisso också gått igenom sina elddop. Därefter skickade han ut sitt meddelande i cyberspace, hoppfull om att det skulle lugna massorna. |
[[Kategori: Tyskland]] [[Kategori: Hardcore]] | [[Kategori: Tyskland]] [[Kategori: Hardcore]] | ||
Nuvarande version från 8 april 2016 kl. 13.58
En improviserad kommunikationscentral, Madballs turnébuss. Hamburg, 2014. Hoya Roc håller en mikrofon i sina svettiga händer. Den är kopplad till hans smart phone. Han går igenom vad han måste säga. Kvällen innan meddelades att de och Agnostic Front ställde in sin spelning i Aten. Grekland, mitt i en ekonomisk kris, kokade efter beslutet. Hoya kände precis som grekerna, att vad ett land i kris behöver är mer unity och gungiga basgångar, inte mindre. Nätet hade svämmat över av hatfyllda kommentarer riktade mot banden efter att nyheten kommit ut. Han behövde lösa det här. Han behövde hålla ett tal som förklarade inte bara de turnerande hardcorebandens ekonomiska begränsningar, utan även den mänskliga naturen. Säkerligen skulle Platons och Sokrates arvtagare förstå att livet inte alltid är möjligt att kalkylera och beräkna. Och om det vore det, skulle det kunna kallas mänskligt liv? Istället borde man kunna fröjdas åt kaoset, eftersom det är det mänskligaste av tillstånd. Han tryckte på ikonen som signalerade "inspelning", harklade sig och tog till orda:
"Medborgare av Grekland. Hör mig, en enfaldig man vid namn Hoya Roc. Jag talar till er i sak av basist i Madball. Men också som människa. Jag vill presentera mitt herrskap med ett förtröstans budskap i denna tid, ge en dionysisk dimension till det lidande ni befinner er i. Tillåt mig parafrasera Dostojevskij när jag säger att människan älskar att skapa och bygga vägar, det är utom all tvivel. Men hur kommer det sig då att att hon så lidelsefullt älskar också förödelse och kaos? Kan inte skälet vara att att hon själv känner en instinktiv rädsla att nå fram till målet och fullborda det byggnadsverk hon håller på att skapa? Visserligen gör inte människan annat än att söka efter två gånger två är fyra, hon seglar över oceaner, offrar sitt liv i detta sökande, men att finna, att verkligen nå fram till det hon söker, det inger henne faktiskt en sorts rädsla. Så när vår spelning på AN Cub blev inställd, kan ni kanske se det som ett frustrerande brott i den ekvation livet riskerar att reduceras till?"
Efter sitt inledande stycke redogjorde Hoya Roc i minutiös detalj för Madballs bokföring de senaste tio åren, och på så sätt begripliggöra för publiken att de förvisso också gått igenom sina elddop. Därefter skickade han ut sitt meddelande i cyberspace, hoppfull om att det skulle lugna massorna.
