Skillnad mellan versioner av "Flint"

Versionen från 20 december 2015 kl. 09.43

Flint är en stad i Michigan U.S.A vars utveckling på ett intressant sätt speglas i vilken typ av rock staden producerat, häng med!

Det är sjuttiotal och i Flint råder livets glada dagar. Konjunkturen är på topp och på den lokala General Motors fabriken skrattar arbetarna medans de skruvar ihop gigantiska chevor och buicks. De tjänar bra och har råd att skaffa kåk, två bilar och grilla så stora t-benstekar att de knappt ryms på gallret. Nog minns de farfars berättelser om strejken på trettiotalet och hur de till slut bildade fack och fick rättigheter och bra betalt, men minnet av gamla tiders kamp av den glada lukrativa tiden de nu levde i. På den här tiden bildades Grand Funk Railroad, först med i princip alla rockattribut du kan komma på, och kan antas ha spelat varje helg för Pabstdrickande bilarbetare som alla sjöng med i We're an American band för full hals. Men det ska visa sig att som så många gånger förr förflyktigas allt fast.

Det är åttiotal och i och med oljekrisen minskade efterfrågan på gigantiska bilar som snittar 18 liter milen blandad körning. General Motors la ner och rev flera av fabrikerna och utan jobb var folk tvungna att sälja kåken och flytta efter jobben, skuldsatta i generationer. Kvar blev ett tillstånd av allmän misär och uppgivenhet. I spåren av detta kom de hardcorepunkiga dödsmetall- och grindcorepionjärerna Repulsion som kanske inte spelade för fulla hus någonsin, utan mer stod och vevade för sina fem polare i en möglig replokal. Med låtar som The stench of burning death och Slaughter of the innocent sammanfattades på ett brutalt sätt det sakernas allmäna tillstånd i det avindustrialiserade Flint. Att trummisen Dave "Grave" Hollingshead förärats sitt smeknamn genom den tvivelaktiga hobbyn gravplundring gör inte direkt stämningen bättre. Men inget ont som inte har nåt gott med sig och hade inte Flint nödgat Scott Carlson att sjunga med sin karaktäristiskt råa "arga gubben" sång, och Matt Olivo att stämma ner gitarren till låga C, vrida distratten i botten och mangla ut Discharge-influerade riff i 180 hade varken döds eller grind låtit som de genrer vi idag alla känner och älskar.

Idag brukar Flint räknas som en av Amerikas farligaste städer och inte en jävel törs hålla på med musik i rädsla att bli skjuten på väg till repan. Men vi kan fokusera på guldåldern av bluesrock och dödsmetall respektive, för allas trevnad.