Edsbyn

Edsbyn är en tätort i södra Hälsingland samt centralort i Ovanåkers kommun, Gävleborgs län. Förutom ortens framgångsrika bandylag är det inte mycket folk känner till om stället. Men en sak som får Edsbyn att sticka ut i rocksammanhang är det faktum att det var här Matz Robert "Robban" Eriksson, trummis i The Hellacopters, bodde som barn. Robbans familj kom till byn när han var blott fyra år gammal och det var inte förrän i gymnasieåldern han flyttade vidare till Östersund - då han redan vuxit upp till att bli en ståtlig och självsäker man. Men det var alltså i Edsbyn Robban upplevde många av barndomens vackra och lyckliga stunder. Det var där han tappade sin första tand, fick sin första abborre och för första gången höll en flickas varma hand i sin. Det var där han klättrade sitt första träd och vinkade ner till sin ömmande moder, som trots sin oro för sonen högt där uppe i trädkronan log mot honom med en sådan värme som endast kan röra sig i en förälders bröst. Det var i Edsbyn Robban satte ihop sin första byggsats utan hjälp från en vuxen. Kanske visade han stolt upp det lilla Spitfireplanet för sin far, som lade undan tidningen för ett ögonblick för att studera sin sons skapelse. Kanske klappade fadern sin sons huvud, förundrad över hur fort tiden går.

Kanske sprang Robban utför gräsbevuxna slänter om våren, uppfylld av ett barns gränslösa glädje över att finnas till. Om sommaren kanske Robban gick på upptäcktsfärd eller pallade äpplen med de andra pojkarna i grannskapet och om hösten kanske de krattade ihop löv i en stor hög som de sedan skrattande kastade sig i, så att de gula och röda löven bars iväg av vinden. Kanske låg Robban en kall vinterkväll i den nyfallna snön efter att ha gjort en snöängel och möjligen såg han då upp mot stjärnorna som gnistrade där ute i den ändlösa rymden. Vi får nog aldrig veta vad som rörde sig i den unga Robbans själ den kvällen, men man kan föreställa sig att han tänkte på det mysterium som varje människas liv innebär. Kanske viskade han för sig själv: ’Vilka är vi, vi passagerare på rymdskeppet jorden, som utan mål färdas genom tomheten?’