Nässjö

Ah, Nässjö. Bara man tänker på stället är det som att en liten prutt blåser in genom springorna i fönsterfodret, bärandes på en stank av småländsk trångsynthet och skenhelig lutheransk moralism. Ska man fatta sig kort kan stan sägas vila på fyra grundstenar: ful arkitektur, uttryckslös rondellkonst, främlingsfientlighet och en väldigt olycklig lokaldialekt. Hela Småland är som bekant ett jävla helvete, men frågan är om inte Nässjö utmärker sig lite extra med sin gråa svennighet även i detta landskap, som inte precis är känt för sin världstillvända nyfikenhet. Många trodde sig se en ljusare framtid när bygden sket ur sig Backyard Babies på nittiotalet. Nässjöborna frågade sig om det nu kunde vara så väl att de hade ytterligare en fritidsaktivitet att välja på vid sidan av idrott, däckbränning och rasistisk aktivism, nämligen att njuta av lokal rockmusik. Svaret var ett rungande nej. Backyard Babies gav hemstaden långfingret och omlokaliserade. Och som alla så väl vet hade detta kajalanstrukna pojkrockband ändå ingen som helst positiv effekt på något håll i riket Sverige. Tur då att Nässjösönerna i Kongh av ren desperation och hatkärlek till bygden tog tjuren vid hornen och bildade ett litet sludgeband. Med detta har de kuskat land och rike runt för att visa upp en annan bild av hemstaden, en som är mindre kolmörk och ångestframkallande än den gällande. Bandets två låtar på svenska - ’Tänk på döden’ och ’Skymning’ – är exempel på hur Kongh använder sig av ett målande språk för att förändra människors attityd till Nässjö. Tyvärr har de på senare tid ändrat stuk på sången och därmed blivit betydligt sämre än tidigare, men ibland måste man ställa upp för medmänniskor som har det svårt, så se gärna till att gå på en Konghspelning, uttryck ditt stöd till killarna i bandet, skriv ett uppmuntrade ord på deras facebooksida eller stödköp en Kongh-tshirt. För gudarna vet att det inte kan vara lätt att vara sin hemstads enda hopp om en värdig framtid.