Edsbyn

Från Videnskaben Atlas
Hoppa till: navigering, sök

Edsbyn är en tätort i södra Hälsingland samt centralort i Ovanåkers kommun, Gävleborgs län. Förutom ortens framgångsrika bandylag är det inte mycket folk känner till om stället. Men en sak som får Edsbyn att sticka ut i rocksammanhang är det faktum att det var här Matz Robert "Robban" Eriksson, trummis i The Hellacopters, bodde under barndomen. Robbans familj kom till byn när han var blott fyra år gammal och det var inte förrän i gymnasieåldern han flyttade vidare till Östersund. Detta innebär att det var i Edsbyn Robban upplevde många av barndomens vackra och aldrig mera återkommande stunder. Det var där han tappade sin första tand, metade upp sin första fisk och för första gången höll en flickas hand i sin. Det var där han klättrade sitt första träd och vinkade ner till sin älskade moder, som trots sin oro för sonen högt där uppe i trädkronan log mot honom med en sådan värme som endast kan röra sig i en moders hjärta. Det var i Edsbyn Robban satte ihop sin första byggsats utan hjälp från en vuxen. Kanske visade han stolt upp det lilla Spitfireplanet för sin far, som lade undan tidningen för ett ögonblick för att studera sin sons skapelse. Kanske klappade fadern sin sons huvud, förundrad över hur fort tiden går och att sonen redan blivit så stor och självständig.

Kanske sprang Robban utför gräsbevuxna slänter om våren, uppfylld av ett barns gränslösa glädje över att finnas till. Om sommaren kanske Robban sparkade boll eller pallade äpplen med de andra pojkarna i grannskapet och om hösten kanske de krattade ihop löv i en stor hög som de sedan skrattande kastade sig i så att de gula och röda löven bars iväg av vinden. Kanske låg Robban en kall vinterkväll i den nyfallna snön efter att ha gjort en snöängel och kanske såg han då upp mot stjärnorna som gnistrade där ute i den ändlösa rymden. Vi får nog aldrig veta vad som rörde sig i den unga Robbans själ den kvällen, men man kan föreställa sig att han tänkte på det mysterium som varje människas liv innebär. Kanske viskade han för sig själv: ’Vilka är vi, vi passagerare på rymdskeppet jorden, som utan mål färdas genom tomheten?’