Even Flow Bar and Grill

Hoya Roc svepte in sig i sin marinblå windbreaker med Galenbollen på bröstet, tog långsamt på sig sin NYHC-snapback och drack därefter beslutsamt upp sitt beaujolais innan han lämnade Even Flow Bar and Grill. Året var 2014 och han hade bevittnat fred stiftas. Slapshot gick just av en scen i New York för första gången på 18 år. Många hårda ord hade utväxlats mellan honom och Choke, sångare i Slapshot sen 1996. Han uppskattade inte krig, men han visste när det krävdes. Och när någon sagt att han spelar fjantig hardcore, som Choke gjort, måste det bli krig. Och han hade sett till att Choke och hans band inte kom över stadsgränsen i nästan två decennier. Men han hade också varit man nog att söka fredens väg efter att Choke bett om ursäkt i en Youtube-video. Nu var freden fullbordad och livet kunde gå vidare. Han fällde en tår, för han hade trots allt förlorat sin vänskap med Choke i den utdragna konflikten, och alla avbrutna kontakter människor emellan är värda att begråtas. Det är ett kosmos som slutar upphöra. När han väl kommit ut i den muggiga Long Island-luften bad han en bön och lämnade ett knippe vita vallmo på trottoaren. Kultur hade segrat över natur, människa över best, fred över krig. Hardcore unity över allt annat. Dimman var tjock, att se Hoya vanka in i väggen av grådaskigt vitt, var som att se ett plommon omsorgsfullt sänkas ned i en skål mjölk. Sen var han borta.